För några dagar sedan inkom en bunt brev till redaktionen. På det första arket står med raka blyertsbokstäver: "Vi är blivande klass 5c på Åbymoskolan. Vår elevassistent Sara måste sluta." Sedan följer 22 brev där barn efter barn vädjar om att Sara ska få stanna. Det första brevet är från Natalie: "Jag heter Natalie och jag är 11 år. Jag föddes med en synskada. Min assistent Sara är mina ögon och vet vad jag behöver."
Vi har sedan en tid tillbaka rapporterat om de många elevassistenter som till hösten inte blir kvar i skolorna. Runt 150 medarbetare försvinner då utbildningsnämnden måste spara. För Natalie Eek och hennes mamma innebär det en fullständig tragedi. Stina Eek har svårt att hålla tårarna tillbaka då vi slår oss ner tillsammans med Natalie och assistenten Sara Wulff i klassrummet.
– Natalie har utvecklats så mycket med Sara. Sara är hennes stora trygghet. Att nu behöva börja om igen med en ny person och förklara allt igen... säger hon.
Natalie har sedan födseln en grav synnedsättning som gör att hon ser ungefär 15 procent av vad en vanlig person gör. Hon behöver hjälp med att läsa, skriva och att följa med i vad som händer i klassrummet. Sara finns alltid vid hennes sida. Natalie visar kameran som förstorar upp så att hon kan se tavlan och läsa böcker.
– Man kan ändra färg, säger hon och visar de olika färgskiftningarna på skärmen.
De olika färgerna finns till för att det inte ska bli för tröttsamt för ögonen. Det är ansträngande för någon med en grav synnedsättning att läsa och titta för länge på skärmar. Sara har lärt sig känna igen tecknen på när det börjar bli för mycket.
– När jag ser att hon börjar få ont i huvudet går vi in i lugna rummet en stund, berättar hon.
Mamma Stina fyller i:
– Natalie är inte en sådan som säger till, hon är lite försiktig. Men nu känner hon sig trygg med Sara och vågar säga vad hon behöver.
Eftersom Natalie har rätt till en assistent kommer hon inte att stå utan till hösten. Organisationen ska göras om så att en annan elevassistent har hand om Natalie. Även om de tror att den nya assistenten är bra, är problemet att bryta upp och börja om från ruta ett igen. Det blir fjärde gången Natalie får en ny assistent och Sara uppskattar att det tog ungefär ett läsår att fullt lära känna Natalie och veta hennes specifika behov.
– Nu vet jag också när jag kan pusha henne lite. Vi har arbetat mycket med självförtroende, att våga ta för sig och bli självständig.
Saras arbete har gett resultat. Natalie har kommit ikapp i alla ämnen och är en gladare och tryggare tjej som börjat våga ta för sig. Till Sara har hon en nära relation.
– Det finns hur mycket ord som helst att säga om Sara, hon är så snäll och omtänksam, säger Natalie som är märkbart nedstämd.
Sara kramar om henne.
Skolan är slut för sommaren. Men hur det blir till hösten har ingen ännu fått veta. Och det är inte bara Natalie och hennes föräldrar som oroas över hur det ska bli. Även de andra i klassen påverkas. I breven skriver de bland annat: "Nästa termin kommer jag inte känna mig trygg och jag kommer inte jobba lika bra". Flera andra elevassistenter på skolan försvinner också till hösten.
– Jag förstår inte hur kommunen tänker. Om man ska ta bort assistenterna måste man ju ha en annan lösning. I höst kommer det märkas att det här inte funkar, säger Sara.
Stina tittar modfällt på sin dotter.
– Och då är det försent, säger hon.