Mycket byggs och byggs om mitt i den gamla rutnätsstaden.

– Det säger sig själv att det finns stora risker om vi inte tänker oss för.

Karin Milles är stadsarkitekt. Hon har ett övergripande gestaltningsansvar för stadens utveckling och tycker att hon behöver vara med på alla nivåer, från tidig idé till färdig byggnad eller plats.

Artikelbild

| Nya Torget ser hon som ett bra exempel. Det kommer att bli en plats för människor när det är klart.

Hon tycker att Norrköping håller på att göra samma misstag som på 70-talet. Då rev man ut gamla kakelugnar och spegeldörrar.

– Nu tänker vi att hur sjutton kunde man, men samtidigt håller vi på att göra samma sak med 60-, 70- och 80-talsarkitekturen för att vi tycker att den är ful och för att vi inte förstår bättre.

Hon beskriver Norrköping som en unik stad med tydliga årsringar. Arkitekturen berättar Norrköpings historia.

– Norrköping har alltid stått för en väldigt modern och kaxig arkitektur för sin tid. När vi bygger nytt nu ska det synas att på 2010-talet gick det bra för kommunen. Det vi bygger i dag blir ju också ett kulturarv. Det glömmer man ofta bort.

Artikelbild

| Västgötebacken tycker hon är ett annat bra exempel som som fångat en medeltida karaktär.

För att det ska bli bra tycker hon att det behövs kompetens i alla skeden av byggprocessen så att inte förändringar i slutskedet förstör det som noga arbetats fram tidigare.

– Det är stadsantikvarien och stadsarkitekten som har till uppgift att se till att vi inte bygger sönder vår stad. Vi ska bevaka det allmännas intresse, säger hon.

Artikelbild

| Kristinaplatsens framtid är oviss, men Karin Milles kan inte låta bli att fundera över möjligheterna.

Det finns exempel när politiker gjort en helt annan bedömning än kommunens experter, det senaste är Textilarbetareförbundets hus i korsningen Drottninggatan och Repslagargatan. Stadsantikvarien sade nej till fastighetsägarens förslag, medan Karin Milles ville se några små förändringar i det. Nämnden gick helt på fastighetsägarens linje.

– I min värld ska inte politiker göra arkitektoniska och kulturhistoriska bedömningar. Det är ungefär som om landstingspolitiker skulle börja ställa diagnoser, säger Karin Milles.

I den helt nya översiktsplanen finns sju strategier för arkitektur i Norrköping. De säger bland annat att arkitekturen ska ha respekt för sin omgivning, stärka kulturmiljön och ha ett formspråk av hög kvalitet. Det står att strategierna ska gälla i samhällsbyggnadsprocessens alla skeden fram till en färdig byggnad eller plats.

När riktlinjer för att förtydliga strategierna skulle tas sade byggnads- och miljöskyddsnämnden nej, bland annat med motiveringen att strategierna skulle göra det dyrare att bygga.

– Kvalitet handlar inte om dyra material och dyra tekniska lösningar. Det handlar om en omsorg om platsen och om människorna. Det handlar om hur man skapar ett tryggt och trivsamt gaturum. Om hur högt och stort man kan bygga utan att skugga och inkräkta. Om en respekt för platsens skala och karaktär, säger Karin Milles.

Hon tycker inte att det borde finnas något kontroversiellt i det.

– Det är ju en vinst för alla parter. Fortsätter vi att bygga en attraktiv stad tjänar byggherrarna mera pengar. Folk vill besöka Norrköping. Folk vill bo och investera här.

Katscha i Industrilandskapet tycker hon är ett bra exempel på lyckade nybyggen. Hon beskriver byggnaden som att den är fantastiskt väl inpassat i miljön.

Västgötebacken är ett annat exempel, som hon lyfter fram.

– Man har verkligen lyckats fånga en medeltida karaktär med trånga gränder och oväntade platser.

Nya Torget, med de rätt utskällda rostiga nedgångarna till parkeringsgaraget är ytterligare ett exempel.

– Det där är ett väldigt tillåtande material som fungerar bra med de gamla putsade husen. Inga artificiella kulörer. Här byggs ett fint torg som kommer att bli en plats för människor, inte bilar, säger hon.

Det finns platser i staden som fascinerar henne mer än andra.

En ligger i Norra Promenadens förlängning, som bara slutar i ingenting. En jättekonstig plats med enorm potential, tycker hon.

Kristinaplatsen funderar hon också mycket på.

Det förslag till ny detaljplan som kommunen arbetar med för Ljuralänken och Kristinaplatsen verkar låta vänta på sig ett tag till. Karin Milles funderar över hur det skulle bli om Vasaparken får fortsätta ut på Kristinaplatsen, om ytan framför Stadsbiblioteket skulle kunna jobbas ihop med den och om skulpturparken skulle ligga framför Konstmuséet, istället för bakom.

Vartefter lär det visa sig hur Kristinaplatsens framtid ser ut.