Torbjörn hade mycket tid att tänka när han satt där på tåget. Han funderade över varför så många fortsätter att dricka alkohol, trots att den orsakar stora problem för dem. Själv hade han varit nykter i tre år då. När han tänkte på sina egna erfarenheter och på tusentals andra människors historier som han fått ta del av i tolvstegsprogrammet, så kunde han se tydliga mönster och han började skriva ner det han kom fram till. Många berättade om vita perioder de tagit för att bevisa för sig själva att de inte var beroende. Andra hade tillämpat kontrollerat drickande – max två enheter eller liknande, för att lära sig att "dricka lagom". Allt för att slippa sluta helt. Men enheter kan vara olika stora och att låta bli att dricka är oftast ganska lätt när man vet att det är en begränsad tid det handlar om, påpekar Torbjörn.
– Och sedan har man ett sämre läge än man hade innan, för då är man övertygad om att man inte har problem.
Vi ses på Norrköpings centralstation där han hoppat av på väg från jobbet i Södertälje. Om någon timme går nästa tåg hem till Malmö. Torbjörn är en van pendlare, när boken kom till jobbade han i Göteborg. I början skrev han för sin egen skull, men efter ett tag insåg han att andra också skulle kunna ha nytta av det. Någon självbiografi ville han absolut inte skriva, inte heller en moraliserande bok om att alkohol är skadligt.
– Det finns så många böcker som handlar om att "mitt liv var illa, sedan hände nånting och jag slutade dricka och nu är livet underbart". Har man alkoholproblem så vill man inte läsa sånt, säger han bestämt.
Torbjörn är kritisk mot ordet alkoholist eftersom det för många fortfarande är förknippat med en person som sitter utslagen på parkbänken. Han har träffat många med alkoholproblem som sagt att de minsann inte är alkoholister, för de är inte "en sån".
I stället använder han begreppet problemdrickare och han menar att alla människor bär på "talangen" att bli en, det tar bara olika lång tid för olika personer.
– Om man tränar tillräckligt mycket på något så blir man duktig på det och det är samma sak med alkoholproblem.
Han vill också slåss emot fördomen att alkoholism beror på svaghet. Enligt hans sätt att se det är det precis tvärtom: det är personer som vill lite för mycket, och som är beredda att ta risker, som åker dit. Också när det handlar om att bli nykter är det andra faktorer som spelar in.
– Jag tror inte att det handlar om viljestyrka, snarare om att ge upp. Att resignera från alkoholen snarare än att vinna mot den. Och det måste komma från en själv, det räcker inte med att någon annan vill att man ska sluta, säger Torbjörn.
Själv drack han alldeles för mycket under många år. Det hjälpte inte att han fick en varning på jobbet, drabbades av minnesluckor och bar på ständigt ångest över vad han eventuellt hade ställt till med.
Men en måndagsmorgon för sju år sedan vaknade han upp och kände att han nått sin personliga botten, och efter det gav han upp drickandet.
– Det måste bli tillräckligt jobbigt först, så att man känner att man verkligen inte orkar ha ångest mer. Negativa upplevelser är oftast bra för det är dom som pushar en ända längst ner, förklarar han.
Däremot tror han inte på att ge sig själv förbud, det får ofta motsatt effekt. Han får dricka om han vill, men han väljer att inte göra det just nu – mer än så kan han aldrig lova.
Ibland dyker det upp positiva tankar om alkohol. Då brukar han försöka snabbspola några timmar framåt och föreställa sig hur han kommer att må efteråt.
– När man blir ensam med sina tankar så börjar en alkoholdjävul prata i ens öra: "Du har ju varit nykter i sju år, det kan väl inte vara ett problem längre", "Du kanske kan prova ett glas". Och tar man en vit period så står djävulen där, applåderar och uppmuntrar en att låta bli att dricka, bara för att man ska bevisa för sig själv att man inte har problem, berättar Torbjörn.
Det bästa sättet att hålla alkoholdjävulen i schack är att gå på tolvstegsmöten. De blir en påminnelse om att man är sjuk och det gör det lättare att hålla sig nykter. Torbjörn brukar vara med på möten en gång i veckan. Gör han för långa uppehåll så blir han snart disharmonisk som människa.
I boken "Skål ta mig fan!" har alkoholdjävulen fått ett eget kapitel – det var det första Torbjörn skrev. Han vet att många problemdrickare känner igen sig och att de flesta kan relatera till bilden av ett odjur, en kraft som ligger utanför dem själva.
Sedan boken kom ut i augusti har han fått mycket respons. Han har träffat riskkonsumenter som upplevt boken som en ögonöppnare och problemdrickare som tyckt att den är väldigt träffsäker, och att de blivit hjälpta av den.
– Det är skönt att höra, för då har jag ju lyckats. En kille sa att det kändes som att jag tittat rakt in i hans liv och dokumenterat vem han är, och en kvinna berättade att hon skrattat och gråtit sig igenom boken.
Att både den som själv har alkoholproblem och den som känner någon som har det ska kunna få ut något av boken har varit ett av hans mål. Han har också velat att den ska vara rolig att läsa.
– Det är viktigt att kunna skratta åt situationen och åt sig själv, hur man funderar och fungerar.