Länsstyrelsen Östergötland och Norrköpings kommun satsar på att utbilda skolsköterskor, kuratorer med flera att prata med flickor som riskerar bli könsstympade, eller som redan utsatts för det. NT frågade Anna Nedwik vad som är viktigt att tänka på vid samtal med barn.
– Det är viktigt att visa att man vågar ta emot det barnen berättar. Jag måste signalera att jag finns där för barnet, att jag har tid och vill lyssna. Man får inte förfäras av deras berättelse.
Då kan barnet ta på sig ansvar att andra mår dåligt. En annan sak som är viktigt är att inte göra händelsen för ”onormal”.
– Barnen bör få veta att det finns fler som varit med om samma sak. Att de inte är ensamma. Många barn tror att de är de enda som varit utsatta för övergrepp, säger Anna Nedwik.
På polishuset i Norrköping förhörs barn i ett särskilt barnrum. Varje barnförhör förbereds noga i den samverkansgrupp som finns och som består av representanter från bland annat polis, åklagare, socialtjänst, barnkliniken samt barn- och ungdomspsykiatrin.
När de fyra barnen I Norrköping skulle förhöras om och hur de könsstympats krävdes noggranna förberedelser.
– Jag skulle fråga barnen om saker som de kanske inte ens var medvetna om att de varit med om. I det här ärendet hade vi flera möten. Det fanns så många olika aspekter att ta hänsyn till. Utmaningen var att ta reda på vad flickorna visste själva och om de visste att det var förbjudet i Sverige.
Polisen skulle också försöka få svar på om könsstympingen hade gjorts efter att familjen kommit till Sverige. Förhöret gick bra och flickorna mindes olika mycket av ingreppet.
Liksom åklagaren är Anna Nedwik förvånad över att anmälningarna är så få. Under sina 20 år som barnutredare är det bara fallet med de fyra flickorna som hon stött på som handlar om könsstympning.
– Det är jättemärkligt. Jag är övertygad om att det här förekommer även i Sverige och något som sjukvården borde se. Och där har man anmälningsskyldighet.
Hennes erfarenhet är att personal som finns nära barnen är rädda för att anmäla för att man vill ha en bra kontakt med föräldrarna. Hon har exempelvis mött flera inom förskolan som inte vill medverka i polisutredningar. Hon tycker att personal ofta funderar för mycket på om det finns fog för anmälan.
– Men det är inte den enskilda personalen som ska göra bedömningen, det är vi som ska utreda. Och även om man har tystnadsplikt så har man anmälningsplikt.