Videon är inte längre tillgänglig
Flygbilden, tagen 1960, visar den karaktäristiska Goodyear-byggnaden i hörnet av Lindövägen och Röda stugans gata. En av Norrköpings mest klassiska industribyggnader. Funktionell snarare än ögonfägnande. I bakgrunden skymtar Ömanskajen med sin arsenal av kranar, Blixholmen likt en grön vattendelare mitt i Strömmen samt en livaktig hamnverksamhet hela vägen in till centrum.
Mycket är sig likt än i dag i hamnstaden Norrköping.
Mycket har samtidigt förändrats. Fält har bebyggts och ännu flera industrier har tillkommit.
Framför allt har Goodyear slagit igen.
"Nu är det liv och rörelse"
Så skedde 1982 och den plågade industristaden Norrköping hade därmed fått en trist efterföljare till Yfas nedläggning 1970 och en likaledes tråkig föregångare till Ericssons avveckling 1999. Men Goodyears gamla fabriksbyggnad finns förstås fortfarande kvar och där det en gång i tiden tillverkades däck, varken mer eller mindre, är det numera ett livligt gytter av mindre industrier, företag och verksamheter.
Under fem år, från maj 2009 till maj 2014, ägde och förvaltade Dahllöf & Roxner Fastigheter AB hela anläggningen i kvarteret Amerika.
– Vår organisation är egentligen för liten för att driva en såpass stor fastighet, säger Pelle Dahllöf. Tidigare har vi bara köpt på oss. Den här gången kändes det rätt att sälja. Det blev en bra affär för vår del.
Under företagets tid "vid makten" ökade pulsen i kvarteret Amerika.
– Mitt intryck är att vi blåste liv i hela området, fyller Örjan Roxner i. När vi tog över var det ganska dött. Knappt en bil i kvarteret. Nu är det liv och rörelse. En ökning från 15–16 företag då till en bit över 50 i dag. Det är klart att man är stolt över en sådan utveckling.
Politisk stabilitet
Numera äger Stockholmsföretaget FastPartner AB det forna Goodyear-kvarteret.
Den 23 maj 1938 bestämde sig amerikanska The Goodyear Tire & Rubber Company – grundat i Akron, Ohio 1898 – för att starta en anläggning i Norrköping. Anledning var det förhållandevis stabila politiska läget i Sverige vid den tiden.
För amerikanarna var det något av en chansning, ett svanhopp ut i det okända, och innan Norrköping hade man bara en enda europeisk anläggning, i engelska Wolverhampton.
Julen 1938 installerades maskinerna i den nybyggda fabrikslokalen och den 23 februari 1939 tillverkades det första däcket i Norrköping. Den officiella invigningen skedde dock inte förrän den 25 maj och så dags hade man kommit upp i en produktionstakt av 450 däck per dag. Senare under året skruvade man upp takten ytterligare, till cirka 600 däck och gummislangar per dag.
De goda årens slut
För Norrköpings arbetsmarknad och näringsliv var Goodyear ett ytterst välkommet tillskott. Tidigare hade textilindustrin dominerat kraftigt med övervägande kvinnlig arbetskraft och därmed mycket låga löner. På Goodyear ville alla arbeta och många fick också jobb. 1970 hade fabriken i Norrköping runt 1 400 anställda.
De goda åren skulle dock snart vara ett minne blott.
Lönsamheten sviktade under 1970-talet samtidigt som Norrköpingsfabriken, Goodyears näst äldsta i Europa, behövde rustas upp. Både för att hänga med i branschens snabba tekniska utveckling men också för att möta den nya tidens krav på arbetsmiljö. Från USA kom snart signalerna om att ägarna ville avveckla fabriken i Norrköping. En lång, känslosam och idog kamp på både lokal och nationell nivå vidtog för att rädda Norrköpingsanläggningen.
Dessvärre utan framgång.
Kunglig invigning
Strax efter klockan 19:00 måndagen den 18 augusti 1980 kom beskedet: Goodyear i Norrköping ska läggas ned. Ironiskt nog ungefär samtidigt som fabriken började visa plussiffror igen. Två år senare var epoken över. Den lokala företagsledningen möttes av kritik för att inte ha kämpat tillräckligt hårt för att rädda fabriken.
Ännu en – dock föga framgångsrik – industriperiod hanns med i den gamla Goodyear-fabriken innan fastigheten bytte skepnad. I juni 1984 invigde kung Carl XVI Gustaf Teno AB:s nya fabrik i Goodyears gamla lokaler för tillverkning av plastpåsar med sikte på export och internationalisering. Den satsningen visade sig dock vara ett misstag. Byggnaden var alldeles för stor – Teno behövde inte mer än halva ytan – och i efterhand medgav Tenos ledning att det hade varit ett misstag att flytta in i den gamla däckfabriken.
I dag, 55 år efter det att flygbilden togs, ståtar den vidsträckta byggnaden som ett monument över en svunnen industriepok. Låt vara ett monument som sjuder av nytt liv och ny rörelse.