Videon är inte längre tillgänglig
Frågan om könsstympning har tagit ny fart på myndighetsnivå. Men det gäller att inte samma misstag görs som förra gången. Att det blir tyst.
Arbetet med att förebygga könsstympning har pågått i Sverige i drygt 22 år inom olika projekt och i invandrarföreningar, men kanske framför allt under första halvan av 2000-talet. Trots det är okunskapen fortfarande stor bland dem som jobbar närmast barnen, som inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, skola och förskola. Och framför allt är det knappt någon som pratar med de utsatta flickorna. Det berättar Mikael Thörn, på Inspektionen för vård och omsorg, där han är projektledare för den nationella tillsynen när det gäller våldsutsatta barn och kvinnor.
– Det här är nog vanligare än man tror, men många kommuner saknar kunskap och det är väldigt få anmälningar till socialtjänst och polis.
Mikael Thörn var en av de drivande i ett liknande arbete som Länsstyrelsen Östergötland nu fått men som bedrevs i Göteborg för några år sedan. Men sedan dess har väldigt lite hänt.
– Det man förstår i efterhand är att man inte hade förankrat arbetet. Frågan försvann och sedan dess har inget gjorts på myndighetsnivå. Därför är det bra att det här uppdraget kommer nu.