Som NT tidigare berättat begärde Torsten Angervåg i början av maj att utvecklingscentrum i Göteborg, som handlägger våldsbrott, skulle titta på om det fanns förutsättningar att överklaga Göta hovrätts dom i Hagebymålet, som föll 22 april. Då friades den huvudåtalade på samtliga åtalspunkter till skillnad från Norrköpings tingsrätt som dömde honom till tolv års fängelse för dråp, försök till dråp och grov misshandel den 21 april på Muraregatan i Hageby då flera släkter drabbade samman.
Den andre åtalade mannen, som åtalats för att ha knivhuggit en man till döds, frikändes av tingsrätten.
Båda sidor överklagade tingsrättens dom.
Åklagarna yrkade att båda männen skulle fällas för mord, medan försvarssidan hävdade att männen skulle frias.
Torsten Angervåg pekade i sin begäran bland annat på att det sätt som hovrätten genomfört förhandlingen på lett till att rätten inte kunnat ta till sig bevisningen på det sätt som behövs för att kunna döma i det komplicerade målet. Han skrev också att hovrätten borde ha fäst parternas uppmärksamhet på att hovrätten till skillnad från tingsrätten inte kände sig övertygad om att (den huvudåtalade) hade avlossat samtliga skott. Det innebar att åklagarna har inte kompletterade bevisningen.
Angervågs uppfattning är att om så skett hade utgången i hovrätten med stor sannolikhet blivit en fällande dom avseende i vart fall för den huvudåtalade.
Överåklagare Marianne Ny anser dock inte att det finns några skäl för att överklaga domen till Högsta domstolen. Riksåklagaren, som tar det avgörande beslutet, går på hennes linje och avstår från att överklaga domen.
Men det behöver inte betyda att Högsta domstolen inte tar upp fallet, eftersom 13 av målsägarna i skrivande stund valt att överklaga hovrättens dom genom sina målsägandebiträden Elisabeth Massi Fritz och Martin Soner samt Michel Barmoro.
De anser att det föreligger synnerliga skäl för att Högsta domstolen ska bevilja prövningstillstånd, eftersom hovrätten begått ett grovt rättegångsfel alternativt ett grovt förbiseende. Detta ska enligt dem ha skett bland annat genom att hovrätten kraftigt avvikit från förhörens ordningsföljd i tingsrätten. Hovrätten informerade inte heller parterna om att ett centralt vittnesförhör som åberopats saknade bildfil. Det fick parterna inte veta förrän dom meddelats.