– Tasjelga, Chamutovka, Zaslonka…
En kvinna i huckle räknar på fingrarna: Åtta byar har försvunnit de senaste åren. Bakom henne i bild tornar orsaken upp sig – berg av rester från de kolbrott som omsluter den lilla byn Tjuvasjka, minoritetsfolket sjorernas sista kvarvarande hem.
Den ryska miljögrupp som gjort filmen ger NT telefonnumret till Valentina Boriskina och vi når henne i sydvästra Sibirien.
– Naturen är nedsmutsad, bergen nakna och ingen återställer dem. Sprängningarna skakar sönder husen och vattnet i floden är grumligt.
– Vi är helt och hållet gisslan hos kolbolag och andra.
Orden rinner ur den 70-åriga kvinnan. Men varför kontakta henne?
4 261 kilometer västerut, mittöver från fotbollsplanerna på Lindö, ligger Händelöverket. Det värmer upp Norrköping och delar av Söderköping, med sopor, biobränsle, gamla däck, olja – och några procent stenkol. 60 000 ton de senaste tre åren, uppger Eon.
Det mesta från Ryssland.
"En ekologisk katastrof"
Att kolimport från Ryssland är förenad med stora risker för missförhållanden är väl känt.
– I koldistrikten råder en ekologisk katastrof. De närboende drabbas av allvarliga sjukdomar; astma och cancer av olika slag, säger Vladimir Slivjak, frontfigur för den ryska miljögruppen Ekozasjtjita. De brännmärktes förra sommaren som ”utländsk agent” av regimen men Slivjak jobbar vidare.
– Vi försöker väcka uppmärksamhet. Praktiskt taget alla kolbolag i Ryssland beter sig så här och bryter mot lagen.
Inte bara Greenpeace och FN, utan även regelbundna rapporter från ryska myndigheter konstaterar att årtionden av hård exploatering lämnat luft, jordmån och vatten långvarigt och höggradigt förorenade. Till och med ett kolbolag erkänner att brytningen innebär ”omåttligt höga teknogena belastningar” på omgivningen. En före detta energiminister vittnar offentligt om hur tillsynen havererat – regionala myndigheter sitter i knäet på privata kolbolag.
Detaljerna hålls hemliga
Eon är ett av världens största energibolag och vinsten förra året var 77 miljarder kronor, det motsvarar hela Norrköpings omsättning tio gånger om. I bolagets svenska hållbarhetsrapport kan man läsa om fotboll mot rasism och höjda skolbetyg i Kenya, men inte med ett ord nämns Ryssland. Bolaget lämnar inte ut någon information om brytningen, eller om riskerna för missförhållanden.
– Det finns ett strategiskt beslut taget vid vårt tyska huvudkontor att inte gå in på detaljer om leverantörer, säger hållbarhetschef Catja Appelros.
Då kan man inte vara säker på att ens bostad i Norrköping inte värms upp med grova missförhållanden i Ryssland som en del av kostnaden?
– Vi arbetar för större hållbarhet i leverantörskedjan på kolet specifikt eftersom vi vet svårigheter där oavsett vilket land det kommer ifrån.
Eon är en av grundarna till industriinitiativet Better Coal som via bland annat en uppförandekod säger sig vilja förbättra kolbrytningen.
Även där hålls alla detaljer hemliga.
– Vi kallar det för grönvaskning. Det är ett sätt att täcka över de verkliga problemen, så att vi inte kan hitta någonting, säger Katrin Ganswindt på den tyska organisationen Urgewald, som granskat upplägget.
Vladimir Slivjak misstänker att Eon mörkar kolets ursprung för att inte kunna knytas till överträdelser, och vädjar till slutanvändarna att påverka bolaget.
– De som importerar kol, som svenska företag, stimulerar utvinningen i Ryssland genom att betala för den. Så här tycker jag inte ett civiliserat samhälle får bete sig.