Videon är inte längre tillgänglig
Erik är kranförare och den här morgonen skulle han göra några handgrepp han gjort många gånger förut. Men något gick snett och Erik klämdes fast när han fick en väggform över sig.
– Jag hade hejat som vanligt på gubbarna innan jag gick ut och körde igång dagens arbete, berättar Erik. Mitt nästa minne är att jag vaknar till en kort stund på Universitetssjukhuset i Linköping och då har det gått fyra dagar.
Erik hade fått en kraftig smäll mot huvud och axel och bulletinerna från sjukhuset signalerade med ord som kritiskt och livshotande att läget var ytterst allvarligt för den unga kranföraren från Flens byggmaskiner AB. Vid sjukbädden fanns snabbt
Opererades två gånger
Eriks familj och hans chef från Flen på plats och Eriks mamma började senare föra anteckningar om hans vakenperioder och vad som hände i behandlingen.
– Läkarna opererade mig två gånger, säger Erik. Första gången tog man ur en bit av skallbenet för att lätta på trycket i hjärnan och andra gången satte man allt tillbaka på plats igen så idag har jag ett ärr från öra till öra, rakt över huvudet.
Det blev sex dagar i Linköping och därefter flyttades Erik till sjukhuset i Örebro, som ligger närmare hans hemort Kumla. Under en kort tid vårdades Erik även på lasarettet i Karlskoga eftersom det var överbeläggningar på intensiven i Örebro.
– Det tog ungefär en månad innan jag verkligen började förstå vad som hade hänt, säger Erik. Flera personer har berättat för mig om olycksdagen men det är svårt att förstå alla bitarna för deras berättelser skiljer sig lite åt.
Fick permission från vården
Under veckorna i Örebro tog Erik mot många besök och uppmuntrande hälsningar från vänner och arbetskamrater och alldeles speciellt stöd fick han från flickvännen Carolina.
– Carolina fick en egen säng och bodde hos mig på sjukhuset, säger Erik. Hon har varit så otroligt stark så det är nästan svårt att förstå. När hon har varit nere har jag peppat och tvärtom.
Eriks tillfrisknande har gått bättre än någon egentligen vågat hoppas på och i början av juli fick han permission för att åka hem en helg. När han sedan kom tillbaka på måndagen såg sjukvårdspersonalen direkt att de två dygnen påverkat honom rejält. I positiv riktning.
– Dom såg att jag hade blivit piggare och gladare, säger Erik och skrattar. Så dom bestämde att jag skulle bli utskriven på direkten och den 13 juli lämnade jag sjukhuset. Det var en helt obeskrivlig känsla för jag är en väldigt aktiv person som gärna vill att allting rör på sig.
"En starkare person"
Sedan dess har Erik fokuserat på att ha kul ihop med Carolina, vänner och familj. Sjukgymnastik varje dag har varvats med badutflykter, fiske och annat kul och Erik och Carolina har förlovat sig. Snart börjar dessutom säsongen för både innebandy och motionsbugg.
– Jag har blivit en starkare person, säger Erik. Men jag har blivit lite mer försiktig och är ibland lite tillbakadragen. Vissa dagar känns alls jättebra men det finns tunga dagar också förstås.
"Jag älskar mitt jobb"
Erik har hälsat på NCC på Nya Parken och det var ett stort steg att återse platsen där olyckan ägde rum.
– Jag fikade med kompisarna först och sedan fick jag ta mod till mig för att gå fram och se olycksplatsen, säger Erik. Men nu är allt fokus bara framåt och jag försöker tänka att ären beskriver att jag faktiskt överlevde.
Erik låter väldigt glad under hela telefonsamtalet och beskriver hur hans kropp sakta tar steg för steg i rätt riktning.
– Jag har gått upp åtta kilo så nu är det bara fyra kvar tills jag nått min vikt före olyckan, säger Erik. Jag älskar mitt jobb och längtar tills jag går tillbaka till jobbet som kranförare. Mitt företag har tagit väl hand om mig och min familj och snart ska jag vara ute på ett bygge i Örebro, hoppas jag.
Fotnot: Det är Eriks önskemål att inte framträda med efternamn i intervjun.