Den som vill lära känna, och kanske förstå, Samir Badran har en god chans i och med hans nya tv-serie "Samir Badran – Vägen till toppen", en realityserie om hans uppväxt i Linköping, skolgång i Lambohov, om hans familj, vänner, kolleger och framtidsplaner. Allt i en serie i rasande fart och med tvära kast, precis som Samirs liv.
– Jag vill visa den sanna bilden av vem jag är, säger Samir, som just nu befinner sig i Thailand, till Corren.
Cirkus Samir började med hans deltagande i Paradise Hotel 2013.
– Det var inte roligt för familjen, det var det värsta jag har varit med om, säger pappa Ahmad i tv-seriens första avsnitt där vi får följa Ahmads försök att få sitt yngsta barn, 26-årige Samir, att flytta hem till Linköping igen.
Samir har ADHD och hymlar inte med det. I programmet berättar han om sitt "crew", sina assistenter som han behöver för att kunna organisera sitt liv och artisteri.
Samir rankadesi somras som en av Sveriges 100 mäktigaste unga. Han turnerar för fullt och har tappat räkningen på antalet spelningar. Han har deltagit i två Melodifestivaler med låtarna "Groupie" och "Bada nakna" och varit gäst i tv-serien Parneviks.
Samir Badran, 26 år, syns och hörs överallt.
Pappa Ahmad har flera gånger uttalat sig kring sonens förehavanden, och inte alltid i positiva ordalag. I samband med låten "Groupie" uppmanade han svenska folket att inte rösta på honom.
– Det var en hemsk låt och jag ville verkligen inte att han skulle vinna och åka ut med den i Europa. Han lyssnar på mig ibland, men inte alltid, säger Ahmad.
I somras träffade Corren både Samir och hans föräldrar, som driver den egna krogen 55:an på Ågatan I Linköping. De berättade om uppväxten i Lambohov, mobbningen och den centrifugartade vardag det innebär att vara Samirs föräldrar. Att alltid sova med mobilen på eftersom Samir kan ringa när som helst, från var som helst i världen.
– Jag var dampig, blev mobbad för att jag var så liten, men var själv också taskig mot andra, berättar Samir i tv-programmet. Men ADHD:n är det bästa som hänt mig, den är mitt drivmedel som gör att jag kan kliva upp tre på natten och ändå orka arbeta hela dagen.
Tv-seriens första del baseras på allt tjat och gnat mellan Samir och pappa Ahmad. De har ständigt meningsskiljaktigheter om hur Samir bör uppträda och klä sig, men tjatet inrymmer också mycket kärlek och humor.
Som när Ahmad övertalar Samir att hoppa in bakom bardisken på den egna krogen och försöker förmå honom att ha på sig en skjorta. Att vara lite anständig.
Samir vägrar. "Jag mår fruktansvärt dåligt i skjorta. Jag får panik och är hellre arbetslös än har ett arbete där jag tvingas klä mig i skjorta".
Det är allt eller inget när Samir tar sig för med något, så har det alltid varit.
– Jag vill bli störst på Youtube. Genom att berätta om mitt liv kan jag vara en förebild för andra unga med ADHD, säger han via sin assistents telefon i Thailand. Sin egen har han tappat bort.
Mamma Margareta har en mer undanskymd plats i tv-serien än pappa Ahmad. Men pappan är inte med i alla tolv program.
– Nej, nej. Det var väldigt jobbigt att spela in så det pallar jag inte, suckar Ahmad.
I programmet försöker du få Samir att flytta hem till Linköping igen.
– Det skulle vara skönt. Då slapp vi åka till Stockholm hela tiden och han kunde arbeta på 55:an. Han kan charma och han kan sälja. Han drar kvinnor till krogen.
Han må dra kvinnor, men kär, det har han aldrig varit avslöjar han i programmet.
Något är det med det där yrvädret från Linköping, med sina sammetsögon, valpighet och brutala uppriktighet, som gör att man har överseende med honom. Trots strul och klavertramp.