Kung Sverre i Järnbärarland
Järnbärarland är en plats som ofta omnämns i böcker om järnbruk.
Östergötlands järnberg tillhör de allra äldsta kulturbygderna i Sverige. Illustration: Jan-Eric Karlström
Foto:
Magnus Ladulås fånge
Historien om Kung Sverres resa har då och då återgetts av olika författare med uppdrag att skriva böcker om järnbruk i Bergslagen och ansetts utgöra bevis för att järnhanteringen i Sverige först uppstod i trakten av Mora.
Andra medeltida krönikor vidgar begreppet. En sådan krönika har påträffats i "Det Konglige Geheimnes Arkivet" i Köpenhamn. Krönikan handlar om en dansk ädling som kung Magnus Ladulås höll i fängsligt förvar i kungaborgen på Visingsö.
Dansken lyckades fly, men blev upphunnen och ihjälslagen i Järnbärarland, berättar krönikan. Den dramatiska skildringen passar illa ihop med uppfattningen om Järnbärarlands exklusiva placering i Bergslagen. En flykting från Visingsö som ska rädda sig hem till Köpenhamn tar väl knappast vägen över Dalarna för att nå Öresund?
Alltså fanns Järnbärarland på många ställen i Sverige samtidigt vilket är logiskt eftersom järn var en nödvändig förutsättning för samhällsutveckling och våra förfäder som behövde järn utan tvivel i första hand sökte den åtråvärda råvaran hemmavid.
Järn byggde landet
Numera anser man att när järnhanteringen en gång vann insteg i vårt land skedde det samtidigt inom hela det geografiska område där man spårar tidig ekonomisk utvecklingen och i våra socknar i norra Östergötland fanns järn i bergen. Våra järnberg tillhör de allra äldsta kulturbygderna i Sverige.
Det är med järnet som med tobaken i anekdoten om den afrikanske hövdingen, som förhandlade med missionären om villkoren för stammens övergång till kristendomen och sa:
"Får vi ingen tobak blir det inget halleluja!"
Så jobbar vi med nyheter