"Jag hamnade på fel spår"

Molnen ligger tunga och gråa över Drottninggatan. Det är en miljö som inte passar in på Norrköpings nye simkung. Michael Kostesic strålar av guld. NT-guld. Hans fantastiska år gjorde att Norrköpings Tidningars jury föll pladask för NKK:s 22-årige simmare. - Det har gått så fort. 2007 var jag en simmare som kanske kunde gå till final. I år har jag tagit SM-medaljer. Jag fattar inte riktigt hur det har gått till. Men mycket vill ha mer, nu vill jag ta EM-medaljer, säger Michael Kostesic. Här följer en medaljkantad resumé av 2008. SM-silver på hemmaplan på 100 meter bröst, i sin första SM-final någonsin. Utomhus, dessutom. SM-guld på 50 meter rygg inomhus i Stockholm. SM-silver på 100 meter medley på inne-SM i Stockholm. SM-silver på 100 meter ryggsim samma helg. SM-brons i lagkappen för NKK. Debut i EM i Kroatiens trupp i Rijeka, Kroatien. Men innan vi går djupare in i nutiden och framtiden backar vi bandet åtta år. Michael Kostesic har inte alltid varit en disciplinerad simtalang med två träningspass om dagen på schemat. Det är med ett lätt genant leende han tänker tillbaka på tiden som stökig tonåring. - Jag var en liten jävel då. Från att jag var 13 till 16 år slogs jag mycket på stan. Det var inte bra. Jag växte upp i Navestad och det hände en hel del. Jag hamnade på fel spår, säger Michael Kostesic. Han berättar hur Håkan Hertzman satte sig ner och talade till den oroliga tonåringen. NKK-tränaren försökte få honom att lägga buset bakom sig och i stället fokusera på sin enorma simtalang. Hertzman, som för övrigt gick i samma klass som Michaels pappa, blev som en extrafarsa för simtalangen. - Många kompisar och klasskompisar från den tiden sitter inne eller är narkomaner i dag. De är helt borta. Då tänkte jag inte på det men det gör jag nu. Vilken jävla tur att jag hade simningen som räddade mig. Det är jag glad för i dag, säger NT-guldvinnaren. Satsning till "Eye of the Tiger"
I stället för att hänga på stan fylldes Kostesics dagar med simning - trots att han då hatade att träna. Men efter inne-SM i december 2007 hände något. Femte- och sjätteplatser fick Michael Kostesic att stanna upp och tänka till. Han frågade sig själv vad han höll på med. Han såg hur klubbkompisen Pelle Nylin (vinnare av NT-guldet 2006) tog SM-medalj efter medalj och bestämde sig för att han också skulle bli så bra. Kostesic visste att han kunde om han ville. Fram till dess hade han aldrig riktigt visat den rätta viljan. - Jag sa "nu jävlar", såg alla Rambo- och Rockyfilmer och bestämde mig för att satsa. Nu är det helt tvärtom. Jag kan få för mig att sticka ut och jogga fem på morgonen eller ta extra pass i simhallen. Nu är jag nästan en träningsnarkoman som bara vill köra mer och mer. Framgångarna i simbassängen har sporrat honom. Det var under årets Ullbergstrofén i maj som det hela startade. Silvret kändes som en förlust
Michael presterade toppresultat i såväl bröst- som ryggsim och började känna en enorm simglädje växa inom sig. Och det skulle bli ännu roligare. Ett par månader senare var det dags för utomhus-SM på hemmaplan. - Plötsligt small det bara till med ett silver (på 100 meter bröst). Då vaknade jag till ordentligt och började träna som ett djur inför inomhus-SM. Jag sa att jag sket i konkurrensen, jag skulle bara ta ett guld. Men SM:et började inte bra för hans del. Michael missade semifinalen på 100 meter bröst efter att bara ha blivit 19:e man. Det var en grov missräkning men han skulle få sin revansch. Han slog sitt personliga rekord med en halvsekund på försöken på 50 meter rygg. Och i finalen tog han sitt efterlängtade SM-guld. - I efterhand är jag glad att jag missade semifinalen på bröstsimmet. Jag hade aldrig orkat simma rygg, bröst och medley, det hade blivit för mycket, säger Kostesic. Han följde upp guldet med ytterligare två silver och ett brons. Kostesics SM-succé var ett faktum. Men än i dag plågas han av hur nära det var ännu ett guld. På 100 meter rygg simmade han halva loppet under det svenska rekordet, ledde loppet länge men fick se sig bli omsimmad på den sista metern. Kostesic slutade två tiondelar från vinnaren. - Jag kunde inte gå i mål ordentligt, jag var så himla trött. Jag förlorade guldet på sista armtaget och det gjorde mig så jävla arg. För ett år sedan hade ett SM-silver fått mig att tjuta av lycka men så kände jag inte. Jag är nöjd överlag med mitt SM men det silvret har jag ännu svårt att smälta. - Nästa gång, då jävlar... Muskeltillväxt skapar tvivel
Michael Kostesic rundade av 2008 med att få simma för det kroatiska landslaget till EM i Kroatien. Uttagningen gladde honom samtidigt som han är väldigt besviken över att inte få samma uppmärksamhet från svenskt håll - trots sina fina resultat på SM. Enligt honom själv har han blivit nonchalerad av det svenska landslaget och förbundskaptenen Tomas Jansson. - Jag är inte glad direkt. Jansson har inte visat något intresse alls. Inte något. Hade jag fått välja hade jag självklart simmat för Sverige. Hertzman och NKK står bakom mitt beslut. Det känns bra att de inte ser mig som en svikare. Hur är det att vara både svensk och kroat? - Man var splittrad som yngre. Jag kände att jag inte passade in vart jag än var. Där nere är det större att vara med i landslaget. Kroatien är ett litet land och de är väldigt stolta över landslagen. Jag åker ner dit ofta eftersom jag har en stor släkt där nere. Nu i januari åker vi ner och firar farfars och farmors guldbröllop. Samma präst som vigde dem för 50 år sedan kommer också till festen. Han är 90 år i dag. Det är häftigt. Apropå länder...är du inte sugen att gå på college i USA? - Det har jag aldrig varit intresserad av. För att komma in måste du klara prov i matte och engelska och jag är inte riktigt skoltypen. Och sedan är USA ett land som inte tilltalar mig på något sätt. Störst går först och det handlar för mycket om pengar och status. Det passar inte mig. Hur långt tror du att du kan gå? - När jag fick se alla rekorden som sattes på EM börjar man fundera. När man ser fransmän som gått upp 15 kilo muskler på sex månader, känns det som att sporten inte är ren. Det får en att sjunka ner lite. Till exempel är det lagligt att träna med efedrin i kroppen i USA. Man vill ju bli bäst i världen men vad ska man göra, liksom? Till nästa säsong kommer Michael Kostesic att lägga mer energi på långbana. Han har fått blodad tand för det efter SM-silvret. NKK-simmaren har kroatiska mästerskapet och SM inom- och utomhus att se fram emot under 2009. Och eventuellt en flytt från Norrköping. - Simklubben i Pula vill att jag kommer ner och kör med dem i ett år. Tränaren där har sagt att jag kan få jobba som tränare. Om jag skulle bli av med mitt arbete här skulle jag sticka direkt. Jag har jobb fram till sommaren, sedan får vi se, säger Kostesic som arbetar som mentalvårdare. Hur känns det att få NT-guldet? - Det känns bra. Det är bra att simsporten får mer uppmärksamhet. Det känns bra med tanke på hur mycket slit som ligger bakom. På Drottningbron står Michael Kostesic och tittar vant in i NT:s fotografs kamera. Leendet är stiligt. De trendiga kläderna sitter perfekt. Det lilla busfröt från Navestad har vuxit upp.

"Jag hamnade på fel spår"

Han säger att han var "en liten jävel" som barn, men 2008 gjorde Michael Kostesic till en av de stora.Möt årets vinnare av NT-guldet.