– Ha, ha. Ja, jag har mycket att lära ännu. Fotointresset tog fart för två år sedan när jag gick i pension, berättar den 65-årige Finspångsbon.
Det började med en resa till Finland för att titta på björnar i det vilda.
– Jag och min sambo, Pia, åkte dit och kom ihop med ett gäng naturfotografer. Vi satt i ett gömsle i fyra dygn tillsammans med dem. Det fanns björnar på plats hela tiden, andra natten kom det fram en björn och kikade in i gömslet, då blev jag betagen. Det kändes stort, förklarar Erik.
På restaurang Hugo i Finspång hänger just nu 23 foton på väggarna under vinjetten: ”Bildkonst från resor i det vilda”.
– Kul att det blev av. Här är det mer publikt än i ett traditionellt utställningsrum.
Att hitta en favoritbild är inte lätt. Alla har sin egen historia.
– Nej, jag kan själv inte göra det. För mig hänger det så mycket ihop med upplevelsen när jag tog bilden.
Efter första fotoresan till Finland har det blivit flera resor med kameran i högsta hugg. Exotiska länder som Uganda och Botzwana har avverkats.
– Bergsgorillorna var riktigt maffiga att fota i deras egen natur. Just att komma nära de vilda djuren ger en emotionell upplevelse. Inte minst när det gäller utrotningshotade djur som bergsgorillor och tigrar, säger Erik med eftertryck.
Förutom resor till Norge och Finland, står ett riktigt äventyr för dörren. En fotoresa till Pantanal i sydvästra Brasilien, nära Bolivia.
– Där hoppas jag kunna fota jaguarer och Kajmaner. Resorna gör jag ofta med Annelie Utter, som är professionell naturfotograf. Av henne lär jag mig mycket och får riktigt bra fotomöjligheter.
Trots utställningen, många uppdrag som föreläsare och de fina bilderna kallar han sig nybörjare.
– Ja, jag vet inte vart det här ska ta vägen. Men jag kallar mig inte fotograf, säger den ödmjuke fotografen.
Vi kallar honom det.