Det luktar snus om Swartzarna
Återuppbyggnaden av S:t Olai, en friskola, den första pappersmaskinen vid Holmens Bruk, en staty av en monark, en upplyst stad via gasljus, uppkomsten av Promenaderna och en stor konstdonation till staden. Det är bara några av de inslag som Swartzarna bidrog med till sin stad.
I anfädernas hus. Bertil Swartz i Swartziska huset under presentationen av den egna boken om förfäderna och deras gärningar och avtryck i staden. Foto: MICHAEL SVENSSON
Foto: Michael Svensson
Under flera generationer var släkten det klart dominerande namnet i Norrköping. En epok från 1750-talet fram till slutet av 1930-talet, som nu skildras i en bok av journalisten och informatören Bertil Swartz, sonsonsonsonsonson till Petter Swartz, den förste i den framgångsrika släkten i Norrköping. Som liten pojke vid hemmet på Stenkullen började Bertil Swartz att intressera sig för sina anfäder, främst då via Edward Ringborgs bok Swartziana. I sin egen bok lyfter Bertil Swartz fram sina förfäder, deras insatser för staden och deras avtryck i stadsbilden. Vilket bland annat visade sig i stora donationer och annan välgörenhet, och släktens medlemmar spelade en given roll i stadens sociala, politiska och kulturella liv. Inte minst John Swartz den yngre. Det var just för denne filantrop och snusfabrikör som publicisten Henrik Bernhard Palmær på Östgötacorrespondenten på 1850-talet skrev; "man nös av bara vördnad för namnet Swartz. Andre skämtsamma epitet om John Swartz var "Gud Fader
i Norrköping" och "den Helige Ande". Snus var en lukrativ bransch och enligt Bertil Swartz var snusfabrikören John Swartz, kallad för Norrköpingskungen, en av landets rikaste personer. - Han var god för många miljarder kronor, omräknat i dagens penningvärde, säger Bertil Swartz. Just välgörenhet var något som kom att följa många släktmedlemmar. Det var bröderna Petter och Olof Swartz, inflyttade från Svartsången
i Värmland, som på 1750-talet grundlade snus-imperiet i kvarteret Knäppingsborg och samtidigt utvidgade den kvarnrörelse som fanns på platsen. Ridhus och teater
Petter Swartz var ansvarig för bygget av S:t Olai kyrka på 1760-talet och fick också sin egen devis, Soli Deo Gloria, Gudi allena äran, inskriven ovanför ingången till kyrkan. Han och hustrun Britta Ryy tog också initiativ till den Swartziska friskolan, en folkskola flera decennier före införandet av den allmänna folkskolan. Lagmannen John Swartz den äldre var den som introducerade den första engelska textilmaskinen i Norrköping. Maskinen placerades vid hans fabrik på Smedjeholmen, men köptes senare av textilföretaget Söderberg & Arosenius vid Grytskvarteren, föregångaren till Norrköpings Bomullsväfveri. Den äldre John Swartz låg även bakom byggandet av Spången och uppförandet av ett ridhus och en teater vid den norra sidan av Saltängstorget. Men det var framför allt John Swartz den yngre som utvidgade fabriksrörelsen. Som familjeresidens uppförde han 1841-1842 det Swartziska huset vid Järnbrogatan, ritat av arkitekten Carl Theodor Malm. Staty av en kung
Snusfabrikören arbetade energiskt för sin hemstad och han var en av eldsjälarna bakom organisationen av stadens fattigvård och han drev därtill uppkomsten av ett gasverk. Han tillhörde Borgerskapets Äldste och var en av grundarna av Norrköpings Sparbank. Det var även han som tog initiativ och bidrog ekonomiskt till statyn av kung Carl XIV Johan. John Swartz svarade även för kontakterna med England och bidrog med pengar när Holmens Bruk köpte sin första pappersmaskin år 1836. Efter John Swartz var det sönerna Johan Gustaf och Eriks tur att ta över. Den förstnämnda, kallad för Janne, tog över kvarnrörelsen, vilken ombildades till firman J G Swartz. Samtidigt drev han egendomen Herstaberg. Och vid Hofgården i närheten av Tåkern drev han ett mycket uppmärksammat och rationaliserat jordbruk. Stenkullen
Erik Swartz allmänna värv för staden visade sig bland annat i tillkomsten av Promenaderna. Han var medlem i stadsfullmäktige och representerade staden i riksdagen. Som sommarnöje lät han uppföra Stenkullen vid Kolmårdsbranten. Samma byggnad som Bertil Swartz är född och uppvuxen i. Eriks söner Carl och Pehr var nästa generation företagsledare. Pehr Swartz som ledare för kvarnbolaget och brodern Carl för snusfabriken. Den senare förde också de politiska traditionerna vidare till riksplanet. Från 1906 till 1911 innehade Carl Swartz posten som finansminister i den Lindmanska ministären. Och år 1917 fungerade han under ett halvår som landets statsminister. Villa Skoga
Som finansminister låg Carl Swartz bakom förstatligandet av den svenska tobaksindustrin, vilket innebar att den egna snusfabriken i Norrköping såldes till staten. Sin stora patriciervilla vid Södra Promenaden donerades till hemstaden som museum och bibliotek. Själv bodde Carl Swartz på Stenkullen. I närheten uppförde han på 1890-talet Villa Skoga, i anslutning till Norrvikens då nyanlagda trädgårdar. Under Pehr Swartz tid som ledare för kvarnbolaget genomfördes en flyttning av verksamheten ut till Djurön. Där byggde Pehr Swartz upp en koloni av arbetarbostäder och han rustade även upp den gamla herrgården för eget bruk. Villa Swartz
Även Pehr Swartz ägnade sig åt allmänna värv i staden. Då som ledamot av stadsfullmäktige, drätselkammaren och hamnstyrelsen. Till staden donerade han sin imponerande konstsamling, vilken kom att utgöra grundstenen till museet i brodern Carls donerade fastighet, Villa Swartz. Men kvinnorna då? Jodå, några av dessa nämner Bertil Swartz, men mycket kort. Nej, när det gäller Swartzarna är det männens historia som dominerar.
Så jobbar vi med nyheter