I EU:s socialfonder finns tre miljarder euro avsatta för fattigdomsbekämpning i Rumänien. Men landets politiker har struntat i att använda pengarna eftersom de fattiga är romer. Därför är det fullt av tiggare på svenska gator.
– Det finns enorma summor att söka i socialfonderna. Men de rumänska politikerna bryr sig inte om att söka dem eftersom de fattiga till stor del är romer, och romer är inte värda några sociala insatser i deras ögon, säger EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP).
Hon och många andra med insyn i EU:s arbete ger en samstämmig bild: Vi hade inte behövt ha tiggare på Europas gator om medlemsländerna hade uppfyllt sina löften och använt EU:s pengar för att inkludera romer i samhället och ge dem anständiga livsvillkor.
– Tiggarnas elände är ett enormt misslyckande för Europa. Därför har vi också ett ansvar för att lösa frågan, fortsätter hon.
I Europa finns mellan tio och tolv miljoner romer varav merparten är mer eller mindre diskriminerade i sina hemländer. EU har därför skapat en romastrategi för att bryta deras fattigdom och inkludera dem i samhället.
– I länder som Bulgarien och Ungern har man klarat att genomföra en del av romastrategin, och därför ser vi inte så många tiggare därifrån, säger Cecilia Wikström.
Rumänien har däremot fått mycket kritik av EU och olika humanitära organisationer för sitt bristande engagemang för landets romer. I landet bor mellan en och två miljoner romer, ingen vet riktigt hur många de är eftersom många saknar id-handlingar. Många av dem lever i djup fattigdom som tvingar dem att resa ut i Europa för att tigga.
– Den främsta orsaken till att Rumänien lämnar romerna i sticket är en strukturell diskriminering som sträcker sig ända upp på regeringsnivå. Jag har rumänska kollegor i EU-parlamentet som säger ”äsch, de där romerna, de vill inte bli integrerade”, berättar Cecilia Wikström.
Därför sökte Rumänien bara 20 procent av de 3,6 miljarder euro som fanns tillgängliga i EU:s socialfonder under 2007-2013. Resten, omkring tre miljarder euro, avstod landet ifrån.
Korruption är ett annat stort problem i Rumänien, vilket EU-kommissionen konstaterade i en rapport så sent som i januari i år.
– Det är absolut en del av problemet. EU måste skapa en effektiv kontrollmekanism som ser till att den här typen av bidrag inte hamnar i fel fickor, fortsätter Cecilia Wikström.
En annan, mer politiskt kontroversiell, förklaringsmodell är att EU:s åtstramningspolitik tvingat länder som Rumänien att skära ner i sin sociala välfärd. Eftersom länderna inte kan få pengar ur EU:s socialfonder utan att bidra med en viss finansiering själva så har man avstått från att söka pengar eftersom man inte har råd med egenavgiften.
Carl Schlyter (MP), EU-parlamentariker bosatt i Linköping, delar den uppfattningen:
– Visst är det så. EU:s tillväxtpolitik har skapat ökade sociala klyftor i Europa, och när det blir kris så är det de redan fattiga som drabbas hårdast.
I Rumänien är man mycket störd över att debatten om tiggare på svenska gator har gett landet negativ publicitet. För tre veckor sedan gick Rumäniens ambassadör Raduta Matache ut i en debattartikel i Dagens Nyheter och förklarade att Rumänien har ambitiösa program för sin romska befolkning. Hon föreslog också att Sverige och Rumänien skulle samarbeta för att lösa tiggarfrågan, och att Sverige skulle förbjuda tiggeri.
Ambassadörens inlägg har därefter kritiserats av många debattörer med insyn i landet, däribland Rickard Klerfors på hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping.
Cecilia Wikström är också mycket kritisk.
– Att införa tiggeriförbud vore rent hyckleri. Det är bara ett sätt att dölja problemet. Och att ta hit rumänska poliser för att de ska hjälpa oss att hålla efter tiggarna är en avskyvärd tanke, säger hon.