Det var när hon korsade en större äng på fritidshusområdet som hon såg det hon nu tror var en varg.
- Jag trodde det var en stor schäferhund först. Den gick sakta och nosade i marken 70 meter bort. Men sen noterade jag att den var grå och mycket längre än en schäfer och med jättelurvig svans. Då blev jag alldeles torr i munnen.
Trots att Berti Lindkvist gick med stavar och gjorde en del väsen av sig brydde sig inte den förmodade vargen om henne. Den gick vidare in i skogen och försvann.
Berti Lindkvist blev dock så chockad och nervös av upplevelsen att hon blev tvungen att ringa en bekant som kom och mötte henne.
- Jag tordes inte gå ensam hem. Och det kommer nog dröja länge innan jag vågar ta den svängen igen på min morgonpromenad, även om min sambo sa att den troligen är flera mil bort vid det här laget.
I vintras observerades varg på isen vid Gryts kust inte långt ifrån Snäckevarpsområdet, och för några veckor sedan revs får hos en fårägare i Västertryserum sydväst om Valdemarsvik. Om det rör sig om samma varg är omöjligt att veta.
Berit Lindkvist känner till flera vargobservationer som rapporterats från Gryt- och Valdemarsviksområdet det senaste halvåret.
- För mig var det en upplevelse som jag inte kommer att glömma i första taget. Men det är nog inte så ovanligt egentligen nu för tiden, det kanske är något vi får vänja oss vid i de här trakterna.
Länsstyrelsens kvalitetssäkrare Benny Amberin hade kontakt med Berit Lindkvist i går. Han tycker att det är tråkigt att hon nu känner sig rädd för att ge sig ut på sin dagliga promenad.
Han menar att människor inte har någon större anledning att känna sig hotad av varg.
Var det en varg Berit Lindkvist såg?
- Beteendet, att den nosade i marken utan att bry sig om henne, är ganska varglikt. Utifrån hennes beskrivning av utseendet låter det också troligt. Visst skulle det kunna vara en varg, säger Andersson.