Kärlek till fotboll i bokform

Utmärkande för all bra fotbollslitteratur är ett stänk av dåligt samvete. För att man inte sysslar med något mer substantiellt, för att man dedicerat livet åt en lek, för att man är förälskad i något många fnyser åt...Maria Thurés debutroman Stor i en liten stad berättar om fyra före detta fotbollstjejer på elitnivå. Eva fick ätstörningar, Jenny alltför mycket brosk i knäet, Elsa orkade inte med krävande jobb bredvid medan Nedia lade av för att Thomas Dennerby mobbade henne.Nu är de 25-åriga singeltjejer i Uppsala och saknar fotbollen, framförallt saknar de omklädningsrummets råa men innerliga kompisstämning, allra mest saknar de killar. Och de värsta de kan tänka sig på en date är att någon känner igen dem som fotbollspelare. Det är en typisk, otypisk sex and the city-roman och Thuré skriver snabbt, roligt, charmigt och emellanåt ganska angeläget.En annan debutroman med uppsalabakgrund är Marcus Priftis Gå på djupet. Den är lika rakt strukturerad och okomplicerat skriven som en ungdomsroman. Å andra sidan tar den fotboll på blodigt allvar och ger en mycket insiktsfull skildring av en ung forwards väg från Division 2 till Newcastle United.Här finns dessutom politisk radikalism, psykologi, ja t o m lite porr. Plus den djupledslöpande Emil Axelssons latenta rädsla för intellektuella offsideavblåsningar. Det är helt enkelt en väldigt bra, lättläst fotbollsroman.Jag gillar Pia Sundhages dagbok om hur hon tog USA till OS-guld. Dels för att hon framstår som en rationell, principfast och väldigt empatisk människa, dels för att hon är Sveriges mest framgångsrika fotbollstränare. Märkligt nog också en så kontroversiell person i svenska damfotbollskretsar att man istället för henne insisterat på ett redan från början mediokert manligt ledarskap som misslyckats kapitalt vid varje mästerskap.Det är en ledarskapsbok (med kommentarer av Elisabeth Solin) vars huvudtes är att man ska lyssna, ha många enskilda, positiva samtal, tro stenhårt på sin idé och strunta i sånt man ändå inte begriper; världens bästa fotbollstränare vägrade låta sig krönas av president Bush i Vita Huset.Spela på bästa fot borde läsas av alla svenska tränare, oavsett om man leder landslag som Thomas Dennerby eller knattar i lingonserien.Ska man läsa om manlig VM-historia på svenska måste det bli Jesper Högströms VM-boken 2010. Det finns ingen svensk som närmelsevis skriver så initierad och vacker prosa om fotbollshistorien som Högström.Som fotbollsnörd med omvärldsanalys bär även Erik Niva en desperat önskan om att förändra vår bild av det han älskar. För att slippa ifrån den blinda, inskränkta "berätta-om-ditt-mål-journalistiken" som fortfarande dominerar svensk fotbollsbevakning. För att bevisa att Sir Alex Ferguson både är genial och idiot vill Niva gärna placera cirka 90 fotbollspersoner i ett socialt, ekonomiskt och/eller politiskt perspektiv.I Liven längs linjen är Niva oerhört påläst, har bra blick, är lågmäld, generös, lätt humoristisk och skriver utmärkt sportjournalistprosa. Mindre bra är det faktum att sportjournalistik är färskvara. Det märks i både urvalet och de rubrikskapande vinklarna: några tränare, en ägare, en massa målskyttar och så en ensam målvakt - texten om Rami Shaaban är dessutom den enda som handlar mer om människan än om fotbollsspelaren.Det är en bok om olycklig kärlek. Niva får trösta sig med vår beundran, precis som Göran Nordahl, brodern som blev över och aldrig spelade i IFK Norrköpings A-lag, som i en text tröstar sig med att han ändå fick uppleva så mycket, så nära. Utan att någonsin förändras.

Kärlek till fotboll i bokform

Som förberedelse inför Fotbolls-VM, som startar idag, har Magnus Sjöholm plockat ner några fotbollsböcker från hyllan.