Tillbaka i gamla synder

Hur ska vi annars se på Assyriskas rättvisa, solklara och imponerande 3-0? Påskafton 2009 blev en mardröm för Göran Bergort och hans IFK Norrköping. Det har gått en höst och en vinter, men när allt kommer omkring i våryran liknade det "nya IFK Norrköping" mer det "gamla IFK Norrköping", som förlorade mer än det var nyttigt förra året. Jag rös i skuggan allra högst på läktaren över det darriga försvarsspelet, det tidiga baklängesmålet och en nästan osynlig offensiv. När jag, en sisådär 25 minuter in på den första halvleken med 1-0 på tavlan, råkade se slitvargen och kämpen David Nordbeck, numera hårt arbetande på Väsby Uniteds mittfält, på läktaren var precis allt, verkligen allt, som om det var 2008. Den känslan förföljde mig hela vägen till slutsignalen och suckarnas tid över en premiär, som alla gör bäst i alla glömma å det snaraste. Ja, jag vet. Att möta Assyriska på Fotbollsarenan i Södertälje tillhör ett av superettans svåraste uppdrag. Jag hade i ärlighetens namn inte räknat med någon poäng här och nu. Jag ser alltså ingen större besvikelse över den nollan, men att många i de röda tröjorna vek ner sig och inte tog kampen var mer förvånansvärt. Det här var ju den första matchen på den nya tiden. Spelet var en besvikelse. IFK Norrköping lyckades faktiskt inte ens skapa en enda vettig målchans på 90 hela minuter. De två tidiga skadorna och två tidiga byten på Viktor Rönneklev, som visat lovande offensiva tendenser under försäsongen och Magnus Samuelsson, som ska vara motorn på mittfältet, skapade förstås en hel del oro i planeringen. Det blev inte lugnare av 1-0 innan inhopparna Riki Cakic och Eirik Dybendal ens hunnit röra bollen... När så Nuredin Bakiu bjöd på en tavla av modell större så Xhevdet Llumnica, som jag förresten satt och surrade med på planet hem från Assyriskas träningsläger i Turkiet vid månadsskiftet, enkelt kunde rulla in sitt andra mål för eftermiddagen var premiär förstörd. IFK Norrköpings backlinje såg inte alldeles bekväm ut långa stunder och var inte på tå i avgörande lägen. Det syntes flera gånger om. Kapten Kristoffer Arvhage måste vara tuffare, tydligare och rakare i sin uppgift. Brassen Daniel Bamberg försökte mest av alla, men var så förtvivlat ensam i de offensiva utflykterna. Ingen orkade, vågade eller ville ta det så viktiga jobbet längs kanterna. Imad Khalili var synnerligen blek i sin ensamma roll på topp och var nästan osynlig i hela matchen. Det håller inte. Han måste ge och vilja mer på planen om det ska gå vägen. Göran Bergort har en del att fundera över innan nästa allsvenska kandidat, GIF Sundsvall, väntar måndagen den 20 april. Det blir inte så mycket lugn och ro i påsk.

Tillbaka i gamla synder

Det har varit mycket nytt i och runt IFK Norrköping under årets tre första månader, men när det står april i kalendern och premiären är här är klubben tillbaka i gamla synder.