Knappt en gång i månaden lämnar Ulf Rosenqvist lasarettet i Motala och träffar andra doktorer på möten arrangerade av läkemedelsföretag.
- Det är vår kunskap de vill åt. Vi kommenterar deras produktforskning och föreslår nya studier. Är de kloka så tar de med sig det vi säger till sitt huvudkontor, säger Ulf Rosenqvist.
I gengäld får läkarna information om nya metoder och produkter. Och pengar.
Vid sidan av sin läkarlön, på 71 200 kronor i månaden, får Ulf Rosenqvist mellan 3 000 och 5 000 kronor per möte med läkemedelsindustrin. Han tycker att landstinget gör en riktigt bra affär som får personal som är uppdaterad på det senaste.
Fyra stolar
Som chef för medicinska specialistkliniken på lasarettet i Motala basar han över en mottagning för patienter i riskzonen för hjärt-, kärlsjukdomar och diabetes.
- Jag sitter inte på två stolar, snarare på fyra, säger han och förklarar att han också sitter med i landstingets läkemedelskommitté, diabetesråd och som rådgivare åt flera olika läkemedelsföretag.
- Jag ser saker ur flera synvinklar.
Ulf Rosenqvist påstår att läkarna inte faller för reklam eftersom valen av läkemedel är strikt evidensbaserade. Han kan heller inte förstå varför personaldirektören Agneta Westerdahl anser att chefer inte bör jobba för läkemedelsföretagen.
- Det är snarare en styrka att jag är chef. Jag måste hålla min budget och då kan jag inte favorisera någon.
Men vilka läkemedelsföretag han jobbar för berättar han inte.
- Det varierar år från år beroende på vilka företag som frågar. Det är min chef som godkänner och skriver under kontrakten.
Alltid risk för jäv
Förslaget om att läkarna skulle kunna avsätta arbetstid så att läkemedelsindustrins pengar i stället kan gå till kliniken tror han inte ett dugg på.
- Det skulle inte fungera eftersom det inte ryms inom arbetstiden. Sedan tror jag att pengarna saknar relevans för jävsfrågan. Olämpliga band kan uppstå även utan pengar.
Ser du några risker för jäv?
- Det finns alltid risk för jäv, men livet är fullt av risker. Vi måste lära oss att handskas med riskerna på ett klokt sätt. Det är bättre att landstinget erkänner att de inte klarar utbildningsbehovet utan läkemedelsindustrin.
- Det vore en jättemiss om landstinget förbjöd det här.