Jag har skrivit om litteratur i NT i mer än 20 år. En effekt av det är att jag har träffat på författare och böcker som jag inte skulle ha läst om jag fick välja själv. Därför är det viktigt att läsa av tvång.
Men hur mycket jag än tvångsläser – och det spelar ingen roll om jag ålägger mig själv eller blir ålagd av andra – så finns det ändå ett läsbehov kvar.
Jag måste läsa böcker av ren lust. På fri fot strövar jag runt och plockar upp vad jag råkar hitta. Det är kanske min ensak men dessa böcker, vars aktualitet varierar, har något att berätta. Och jag tänkte kosta på mig att sprida en del av det vidare.
Därför skriver jag om det i en nyöppnad blogg, Bokrummet, på nt.se. Hugade läsare är välkomna att titta förbi.
För konstigt nog vägrar litteraturen att dö. Senast i dag läste jag att den brittiska, alltid kritiserade, Bookerjuryn åter favoriserat de stora berättelserna, de som på fem, sex eller rentav sjuhundra sidor försöker skapa sammanhängande berättelser som sträcker sig över generationer.
Det är vårt behov av sådana sammanhang som skapar de bokrum vi omger oss med.