Att se fotboll på ett ödsligt Ullevi. Att se Gais-IFK Norrköping spela 0-0. Att tappa en nyinköpt, säsongens första, mjukglass i gruset på Trädgårdsföreningen i solskenets Göteborg och förlora känsla av sommaren innan den ens landat i själen. Det måste vara glassen. Det krävdes inte mer än en promenad i kvällen längs Fattighusån på vägen till hotellet från den 50-årsjubilerande arenan för det, egentligen, enkla svaret. Fotboll på Ullevi är, vid sidan av ett och annat derby, alltid ödsligt. 0-0 mellan Gais och IFK Norrköping var, liksom, ingen högoddsare med tanke på vårens tidigare insatser och matcher. Det gäller inte bara de här två försiktiga lagen, som valde defensiv före offensiv, utan hela allsvenskan. Hela serien verkar ha blivit torrlagd på målskyttar. Hur kul var den här omgången med mållösa dueller i Göteborg, Ljungskile, Sundsvall och Stockholm? Sex mål på totalt åtta (!) matcher i omgång nio är till och mer tråkigare än parkeringsböter... ...men inte lika fullt så tråkigt som med en förlorad mjukglass av vackraste vanilj. Den stod för mer förväntan och förhoppning av den tiden vi längtat och saknat så, men å andra sidan finns glasskiosken kvar och solen skiner i morgon också. Jag är mer osäker på och orolig för IFK Norrköping. Det måste alla vara. När stjärnan går in i den sista veckan före ett långt, långt EM-uppehåll med tre matcher på sex dagar står hela säsongen på spel. Det är den ÖDESVECKAN. Den började med 0-0 mot Gais. Tränaren Sören Cratz var nöjd med poängen med tanke på matchbilden. Det får väl han och kanske några till vara om de vill, men för IFK Norrköpings fortsatta tid i allsvenskan var det inte alls bra. Stora bokstäver förstärker ett allvarligt läge. Det är den ÖDESVECKAN. Den fortsätter mot AIK, som vann i sista minuten mot Halmstad, på Idrottsparken på torsdag och rundas av med ett hopplöst svårt Ljungskile på västkusten på söndag. Den utskällda nykomlingen välte till och med svenska mästarna IFK Göteborg där för drygt en vecka sedan. Det är inget lätt läge för IFK Norrköping med ynka fyra poäng på nio omgångar. Bara två raka segrar kan lätta en smula på bördan och ta in gänget i matchen igen. Att lösa det är, näst intill, ett omöjligt uppdrag. Det underlättas inte direkt nya skador på Marcin Burkhardt, Mikael Blomberg och Daniel Bamberg. Den viktiga trion haltade av Ullevis gröna matta och går en kamp mot klockan för AIK-matchen. Målvakten Nuredin Bakiu bjöd på en riktig tavla drygt tio minuter in i matchen, men tur för honom och gästerna så blev Levon Pachajyan lika förvånad och missade sitt öppna läge. Det blev bättre med tiden. "Nurre" höll sin andra raka "nolla" med god hjälp av en riktigt stabil backlinje, där herrar Kristoffer Arvhage och Thomas Magnusson hamnat rätt igen. Mittbackarna visar äntligen sin tuffhet och kliver inte undan. Den respekten blir värdefull i kampen för överlevnad, men mitt i allt det goda om defensiven kommer man inte undan tanken i alla fall. Att bara hålla "nollan" räcker inte för trepoängare. Det måste offensiven fixa. Den är rent svag i dag. Det var ett tag närmare till attraktionerna på Liseberg från pressläktaren än Kevin Amuneke hade till sina medspelare, när IFK Norrköping försökte gå till anfall. Han slet, med den äran, hopplöst ensam på topp. Det funkar inte i längden. Det är tydligt. IFK Norrköping måste börja våga för att vinna något. IFK Norrköping måste börja samla ihop tid, tålamod och bygga för långa anfall. En och annan slumpboll kan kanske trilla dit, men på sikt är det ingen bra eller pålitlig tanke. Till sist... ...sluta envisas med Felix Magro på en kant på mittfältet. Han vantrivs i den rollen. Det är ingen miljö för honom. Han ser vilsen, osäker och obekväm ut. Det har vi redan sett för många gånger i vår.
