"Faktafel skapar en felaktig bild"

Artikeln förmedlar en bild av travsporten som en djurnäring med stora djurskyddsproblem. Denna bild har varit möjlig att skapa på grund av en stor mängd faktafel. Därför vill jag i detta genmäle korrigera dessa fel för att skapa en sann bild. I artikeln påstås bland annat av Darenius: Att han endast har några sekunder på sig för sin djurskyddskontroll, Att myndigheterna bestämt att kontrollen skall ske med anspänd checkrem, Att betslet medför smärta, skenturer och dödsfall, Att tungan binds fast och omöjliggör hästens rörelser, Att Darenius är den ende som står för djurskyddet, Att missbruk av körspö bara ger böter, Att Darenius enda hjälpmedel är en penicillinspruta och en bedövningsspruta, Att banveterinären varken har röntgen eller ultraljud till sin hjälp, Att friskintygen bara har fokus på hältor, Att 50% av kapplöpningshästarna har lungblödningar, Att Darenius inte har möjlighet att följa upp skador och sjukdomar, Att av sportens omsättning enbart 6 miljoner satsas på banveterinärerna. Sanningen är ... Att banveterinären har en timmes värmningar före första start som besiktningsmöjlighet samt de 20 minuter som är mellan varje lopp, men, det vill jag medge, att TV-sändningar medfört en tidspress vilket utmanar oss att hitta nya lösningar för tillsynsarbetet, Att varje banveterinär bestämmer om checkrem skall vara anspänd eller inte, på Mantorp sker detta inte, detta beslutar således Darenius, Att de hästar som dör i tävling (genomsnitt 5 per år av 100.000 starter) samtliga obduceras. Inte i något fall finns munskador som möjlig orsak under de mer än 25 år denna rutin funnits, Att om tungband, som endast får vara av banveterinärerna godkänd typ, används så är detta för att hästen inte skall lägga tungan på fel sida om bettet och bli ostyrbar - djurskyddsåtgärd som inte påverkar hästen i övrigt, Att förutom banveterinären så finns för djurskyddskontrollen en hel måldomarnämnd, en hel bandomarnämnd, ekipagekontrollanter och dopningskontrollanter, Att missbruk av körspö som överskrider djurskyddet medför avstängningar och i vissa fall åtal, Att som mediciniska hjälpmedel finns en hel akutlåda som sporten bekostar, banveterinärens enkla skyldighet är att kontrollera dess aktuella innehåll, Att banveterinärens skyldighet endast är att akutomhänderta ev olycksfall, dessa skall remitteras vidare till andra veterinärer för åtgärd såsom röntgen mm, Att i friskintygen kan banveterinären kräva EKG, halskontroller eller i övrigt exakt det han/hon vill ha undersökt, Att inga 50% uppvisar lungblödningar, i de få fall blödningar förekommer så har de inte alltid en sjuklig bakgrund - samband sjukdom/blödning saknas oftast, Att andra instanser följer upp skador och sjukdomar då banveterinären enbart är förordnad under tävlingstid, Att banveterinärernas löner med omkostnader visserligen är ca 6 miljoner, men därutöver går lön till alla de andra funktionärer som har en tillsynsuppgift, liksom omkostnader på 10 - 12 miljoner för dopningskontrollen, kostnader för sportens veterinäravdelning med djurskydd som huvudansvar, kostnader för utbildningar inom djurskyddet, kostnader för tillsynskommittéer vid varje travbana. Om dessa fakta hade presenterats så hade bilden av en sport som tar sitt djurskyddsansvar framträtt. De viktigaste tillgångarna för svensk travsport är all den kompetens som finns inom sporten (tränare, skötare, körsvenner med flera) vilken vi hela tiden eftersträvar att förbättra, allt det förtroende som visas från allmänhet och myndigheter och den goda dialog vi har med landets övriga banveterinärer, inte minst i vår Djurskyddskommitté där Darenius tyvärr inte diskuterat dessa påstådda problem. Med detta skapar vi de viktigaste hörnpelarna i vår verksamhet - djurskyddet och spelsäkerheten.

"Faktafel skapar en felaktig bild"

Den 22 januari publiceras i NT en artikel av Janne Stenström om djurskyddet i svensk travsport, delvis baserad på en intervju med banveterinären vid Mantorpstravet, Anders Darenius.