Den mörka sidan av travsporten

Det är ödsligt och mörkt på Mantorpsbanan när sjätte loppet just skall börja. Hästarna med kuskarna i sulkin är som mörka skuggor när de kör runt på defileringsvolten. På några sekunder skall banveterinären Anders Darenius avgöra om hästarna är friska. Det är ett stort beslut, för det avgör om de skall få ställa upp i loppet. Bara friska hästar får tävla. TV-sändningarna väntar på nästa lopp, otåliga spelare skall göra sina insatser. Den ensamme banveterinären står bland skuggorna på den korta defileringsvolten där hästarnas öde skall avgöras. Tjänar 1,2 miljarder
Han har statens uppgift att skydda hästarnas hälsa samtidigt som staten otåligt väntar på de 1,2 miljarder kronor den tar in på travsporten varje år. Anders Darenius kan begära ett extra varv på volten om han känner sig osäker på någon häst. Men det är inte bara mörkret som ställer till problem för honom. Jordbruksverket, som sedan Djurskyddsmyndigheten lades ner, är ansvarigt för djurskyddet, har på eget initiativ, utan att travbranschen tryckt på, tillåtit att kuskarna får ha checkremmen åtdragen under de korta sekunder veterinären har på sig att granska hästarna. -Där försvann den enda möjligheten att se åtminstone lite av hästen, säger Darenius. Står sig slätt
Med checkremmen åtdragen, är hästen så uppstramad att den inte längre kan röra sig efter den egna kroppens förutsättningar. Checkremmen gör det svårt att upptäcka om hästen är halt och ännu svårare att avgöra om den är kry. Hästens rörelser samspelar med huvudets. På volten är huvudena så uppstramade att de inte kan röras på ett naturligt sätt. När betslet skär in i munnen startar smärtan en kedjereaktion. Hästarna tar betslet med tungan och drar ihop halsen. Då får de inte tillräckligt med luft och kan störta. Tränarna har löst problemet genom att binda fast tungan och låsa huvudet ännu mer. För varje skyddsreaktion från hästen, har tränarna satt in ytterligare motåtgärder. I skuggorna på volten står sig banveterinären slätt. Efteråt, när vinnarhästarna gör sina dopingprov, brukar Anders Darenius kontrollera deras munnar. 10 procent av hästarna har sår eller kraftiga valkar som talar om smärtor och skador efter betslen som skär in. Blir galna
-Jag tror att många skenanden och dödsfall har just med munskador att göra, säger han. Det finns hästar som antingen blir galna eller zombies av behandlingen. Han är rätt ensam om att kontrollera munnarna. De flesta banveterinärer tycker att det är onödigt. De ser en för stor risk med smittspridning för att göra det. Den ensamme mannen i skymningsljuset på travbanan, står egentligen för det enda djurskyddet som finns i en hård sport där de ekonomiska intressena är enorma och kommersialiseringen griper om sig för varje dag som går. Det är en värld ljusår från den folksport som hästarna blivit i samhället. -Enda åtgärden staten vidtagit inom travsporten, är att tillåta en spänd checkrem under volten. Den åtgärden underlättar för travsporten och försvårar djurskyddet, säger Darenius. Försämrade
Svenska Travsportens Centralförbund, STC, kunde självt ha ändrat på regeln om de velat. Nu gjorde djurskyddsmyndigheten jordbruksverket det själva. Chefen på nedlagda Djurskyddsmyndigheten Matz Hammarström, som gjorde sig känd som en rigorös djurskyddsaktivist under myndighetens korta livstid, granskade aldrig travhästarnas hälsa och situation. -Det var inte myndighetens uppgift, säger Hammarström. Vi hade ju banveterinärerna som skötte det. De gör en rutinmässig kontroll vid varje lopp. Inte heller Katharina Gielen, som hade ansvaret för travhästarnas djurskydd det första halvåret efter att jordbruksverket fick hand om det, uppfattade några signaler om att skyddet skulle vara eftersatt. -Banveterinärerna säkrar djurskyddet när det gäller travtävlingar, säger hon. -Pengarna styr
Själv står banveterinären i duggregnet vid volten och känner sig som gisslan. -Pengarna styr travsporten, säger han. Ingen kontrollerar djurskyddet och vi banveterinärer fungerar som statens alibi. Det är så staten skyddar sig själv. Anders Darenius enda hjälpmedel är en liten väska med pennicilin och bedövningsspruta. Det är samma utrustning som banveterinärerna hade på 50-talet när deras verksamhet började. Några hundra meter från travbanan på Mantorp ligger den flotta hästkliniken med all medicinsk och vetenskaplig utrustning som man kan tänka sig. Här får kuskarna och hästägarna all hjälp de behöver för att kunna förbättra hästarnas prestationer. Men när travet börjar och djurskyddet skall träda i funktion, är kliniken stängd. Så ser det ut över hela landet. Saknar utrustning
På travbanan står banveterinärerna, som staten stödjer sig på, och har varken ultarljud eller röntgen. -Om vi inte har kvalificerade metoder att grunda våra beslut på är hela djurskyddstillsynen löjlig, säger Darenius. Framför honom har hästarna just gjort en provstart på själva banan för att ge banveterinären ytterligare en bedömningschans. -Men vi kan ju egentligen inte se så mycket mer än vilken åskådare som helst. -Vi är anställda av en myndighet som inte ger oss möjlighet att agera. Så egentligen är vi köpta för att hålla en fin fasad åt staten. Det finns journaler som skall fyllas i om något upptäcks eller händer. Men journalerna är egentligen gjorda med focus på hältor och håller långt ifrån den klass som skulle motsvara modernt djurskydd. De lagras dessutom av travsporten själv. Det är som om en mataffär skulle ha hand om hälsovårdsnämndens besöksprotokoll. Journalerna är inte heller offentliga. Magsår
Det finns utländska studier som visar att hela 80 procent av alla travhästar lider av magsår. En svensk utredning konstaterade bara att det kunde vara riktiga siffror, men utredningen ledde inte fram till några åtgärder och den har förbigåtts med tystnad. Det finns studier i USA som visar att uppemot 50 procent av kapplöpningshästarna har lungblödningar. Yttre symtom som blod i näsborrarna är ovanliga, men någon svensk statistik finns inte. Över huvud taget saknas möjligheter att följa upp och utreda skador och sjukdomar bland travhästarna. Tycker en banveterinär att en häst inte borde starta, har han eller hon sällan möjlighet att själv utfärda startförbud. Det enda veterinären kan göra är att vädja till måldomaren att vidta åtgärder. -Utan den hjälpen är jag ställd, säger Darenius. Måldomarna har många faktorer att ta hänsyn till. Att störa tv-sändningar och toto-spel är allvarliga saker och kan få långtgående konsekvenser. När 14 spörapp som lämnade märken på hästen som blev slagen, inte räcker längre än till bötesstraff för kusken, skapar det osäkerhet på banorna. -Då vet vi ju var samhällets gräns går, säger Darenius. Skrämmer de snälla
Hans erfarenhet är att djurskyddslagen i princip bara skrämmer de snälla och hyggliga, de som vill väl. De andra vet att de kan strunta i den. -Jag kallar det alibilagstiftning. De årsrapporter Anders Darenius skickar till djurskyddsmyndigheten leder aldrig fram till några åtgärder. -I bästa fall kan jag väl dra slutsatsen att den här typen av djurskydd inte är prioriterad. Nummer sju Fredda ligger stenhårt i vinnarhålet när klungan rusar förbi. Anders Darenius följer hästarnas steglängd och rytm för att kanske upptäcka ett fel på någon häst. Hoppfull ändå
Frågan är om han själv har något alibi den dag det visar sig att djurskyddet inte fungerat och utomstående kan visa att tävlingshästarna inte mår bra. Själv tror han banveterinärerna sitter illa till den dagen. Men staten räknar nog med att klara sig. Ändå är Anders Darenius på något sätt hoppfull. Sporten rymmer mycket kärlek till hästarna. Han är övertygad om att både spelarnas och statens ekonomiska intressen kan jämkas ihop med häst och sportälskarnas krav på att hästarna skall skyddas mot rovdrift och lidande. -Men då måste vi tänka i helt nya banor.

Den mörka sidan av travsporten

1,2 miljarder kronor ligger i potten när staten använder travveterinärerna som alibi för ett djurskydd som inte fungerar.