NT träffade Kasper några dagar innan ceremonin. Idag har han hunnit bli 30 år och arbetar som polis i Norrköping och han minns givetvis den dramatiska händelsen på Gotland för tio år sedan då han kapade en kamrats ben för att rädda hans liv.
-Det var under en övningskörning i lumpen. Vi övade kolonnkörning när en av bilarna kraschade rakt in i en tall. Både föraren och passageraren klämdes fast, Då bilen samtidigt fattade eld tog kamraterna från de andra bilarna alla brandsläckare de hade och försökte stoppa branden i fordonet. -De räckte inte till så vi försökte få ut dem ur bilen. Vi använde allt vi hade - spett, spadar och yxor, men passagerardörren gick inte att få upp. Det skulle senare visa sig att passageraren dessvärre fick sätta livet till. Föraren däremot kunde de komma åt. Det var Fredrik Martinsson som kört bilen och som nu satt fast med ett ben mellan ratten och sättet. -Det gick inte att få loss honom, berättar Kasper. Daniel Müller, även han en av de hjältar som hyllades igår, var den som då tog initiativet till att försöka hugga loss Fredrik -Han klarade det inte fullt ut, utan släppte yxan och några minuter senare tog jag den och högg loss Fredrik. Han var vid medvetande under hela den här tiden och ville först inte att vi skulle hugga av benet. Att Kasper inte fattade yxan direkt berodde på att han ville avvakta och se om inte brandkåren skulle dyka upp, men när det sedan började brinna i Fredrik så bestämde de tillsammans att Kasper skulle hugga av benet. -Jag högg av det strax under knät. Jag ville ta av det så långt ned som möjligt så att han kunde behålla knäleden. Det skulle innebära att han sedan kunde bära en vettig protes, säger Kasper som så här efteråt minns att han var fullt medveten om vad han höll på med. -När jag fått loss Fredrik hoppade han själv ut med sitt friska ben och vi förband honom. Vi hade alla fått en grundläggande sjukvårdsutbildning och lärt oss hur man lägger ett första förband. Fredrik Martinsson var vid medvetande ända fram till dess ambulansen kom och sjukvårdarna gav honom smärtstillande. -Det var lite svårt att se honom åka iväg. Vi visste ju inte då med säkerhet om vi gjort något bra, men när vi såg bilen bli övertänd förstod vi att hade han suttit kvar hade han inte överlevt. Några dagar senare blev Kasper ombedd att åka till Universitetssjukhuset i Linköping där Fredrik hade lagts in. Kasper mötte då hans chockade föräldrar. -Jag har även träffat dem senare och de är givetvis jätteglada för att resultatet blev som det blev och jag tror inte Fredrik ångrar sig idag. Med facit i hand kan kan man säga att det kunde inte ha blivit bättre än det blev. Givetvis har man efteråt funderat på om man kunde ha gjort något mer för att få ut Jonas, som var passageraren, men vi hade inga verktyg till det. Efter den dramatiska händelsen fick de inblandade värnpliktiga bra hjälp av försvaret att bearbeta det som hänt dem den här ödesdigra dagen i april för tio år sedan. -För min egen del har det aldrig varit svårt efteråt, då jag vet att vi gjorde rätt. Det hade varit svårare om vi inte gjort det. För sin insats fick Kasper Pettersson senare motta en medalj: Guld i femte storleken för berömlig gärning. Medaljen delades ut av dåvarande försvarsministern Björn von Sydow. Nu har han också utnämnts till svensk hjälte.Kasper hyllas för hjälteinsats
På gårdagens stora gala på Cirkus i Stockholm hyllades flera av våra svenska hjältar. En av dem är Kasper Pettersson från Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter