Förutsättningarna inför avslutningen var tydliga. Tre förare inom 18 poäng där den som tog sig längst tog EM-titeln och upplösningen blev så raffinerad som det var möjligt.
I SM-finalen mötte Ålund, som låg trea i sammandraget ettan. Genom att slå ut honom säkrade Jimmy en total andraplats.
– I finalen mötte jag Magnus Pettersson som låg tvåa inför finalen, så det var ett direkt avgörande i säsongens sista repa, berättade Jimmy.
En spännande detalj i sammanhanget var att Pettersson satte i Ålunds gamla bil som han köpt inför säsongen.
– Dom har gjort ett bra jobb med att uppgradera den, så jag vill påstå att det var de två bästa bilarna som möttes i finalen. Dessutom under väldigt rättvisa förhållanden. Lagom temperatur, uppehåll och en mycket välprepparerad bana.
Vägen fram till avgörandet var dock inte spikrak.
– Vi kvalade som etta. Men det var en del strul under lördagen där vi blandade bra och dåliga resultat.
Teamet med Ålund, Krister Bergström och Petter Greborn gjorde dock ett bra jobb med att förbereda bilen inför den sista dagen.
– Det är vid sådana tillfällen vår rutin är viktig. Vi gjorde rätt val när vi satte upp bilen inför finalen.
När det gällde som mest stämde det helt.
– Jag vann med några hundradelars marginal. Tyvärr vet jag inte med exakt hur mycket. Vi hann inte ens stanna på prisutdelningen för nu har nästa race börjat, att hinna med färjan från England till Holland, skrattade Ålund från bussen på väg tillbaka till Sverige.
Det nionde EM-guldet var inget som gav någon mättnadskänsla.
– Nä, nu satsar vi på tvåsiffrigt.
Vägen dit går, efter att teamet gått igenom bilen efter säsongen, via USA.
– Jag ska över och träffa killarna jag körde för förra vintern. Självklart hoppas jag att få möjlighet att köra där den här vintern också. Men det är ingenting bestämt.
011–200 110