När vi möter henne på tomten på Vikbolandet är hon övertygad om vad hon såg.
- Det var här den gick, säger hon och pekar en och en halv meter framför den egna ytterdörren.
Hon visar var vargen gick på tomten och berättar att hon och hennes man först trodde att det var en hund de såg från husets balkong.
Morrade och försvann
För att se bättre tände de ytterbelysningen. Då morrade vargen till och försvann med blixtens hastighet in bakom en gran och ut från tomten.
- Jag fick gåshud. Känslan är svår att beskriva
Ingrid Lindgren har kennel och föder upp kinesiska nakenhundar. En av tikarna löper och Ingrid tror att det var det som lockade dit vargen.
"Känns obehagligt"
- Det känns obehagligt. Han kan ju komma fler gånger.
Hon förklarar att hon inte har något emot vargar.
- Jag gillar både lo och varg, men de måste ha respekt för människan. De ska hålla sig i skogen, inom sitt revir.
Sedan fredagens händelse har det inte blivit några skogspromenader med hundarna. De har valt andra vägar.
- Jag har ringt och pratat med dem på länsstyrelsen och frågat vad man ska göra om man möter en varg i skogen men inte fått något riktigt svar.
Lasse Larsson, besiktningsman på länsstyrelsen, tror att det mycket väl kan vara den varg som rivit får på Vikbolandet tidigare som varit på besök hos Ingrid och hennes man.
Tre mil på ett dygn
- På ett dygn kan de gå upp till tre mil.
Han tror inte risken är stor att vargen skulle ge sig på hundar i människors närhet.
- Om det är så att det är en stationär varg som vi har här så är det snarare så att den söker en artfrände.
"Känslomässigt kluven"
Ingrid tycker att hon märkt av att såväl hennes katter som hundar varit oroliga senaste dagarna. Och själv håller hon extra uppsikt över dem.
- Vargar är vackra. Jag är känslomässigt kluven. De är inte ofarliga.
Hon överväger att skaffa viltstängsel för att bättre skydda hundarna i deras inhägnader, även om hon hört att varg snarare gräver sig in under stängsel än hoppar över.
- De som har hundar som löper bör nog vara lite extra försiktiga och ha extra koll på sina hundar nu.
Ingrid och hennes man har bott i Idingstad sedan 1997. Varg har de aldrig sett tidigare, däremot en skymt av och spår efter lodjur.
Något tassavtryck eller andra spår lämnade inte fredagens fyrbenta besökare efter sig. Däremot en känsla av olust.