Mystiken fascinerar

Den 50 kilo tunga vargen ställer sig på bakbenen, viftar på svansen och pussar mig i ansiktet.

Varghysterin har inte nått in till flocken  i Kolmårdens Djurpark.

Varghysterin har inte nått in till flocken i Kolmårdens Djurpark.

Foto: Håkan Sjöström

Norrköping2010-01-13 00:00
I varghägnet i Kolmårdens Djurpark är det långt till Värmlands och Dalarnas vargjaktsskogar och panikskjutningen i Skånes Djurpark. I solgasset på den höga klippan ovanför Bråviken, är vargarna glada och tillitsfulla när Djurparkens Thomas Lind plötsligt kommer med främmande människor.Nyfikna undersöker de allt, nosar och blir kelade med. Sedan lägger de sig lojt på de högsta klippblocken. När Thomas ylar kommer två vargar och ylar med honom. Det ser rörande ut.- Efter alla år reser sig fortfarande håren på kroppen när vi ylar tillsammans, säger Thomas.Rymning 2007
Dramatiken har varit större. 2007 rymde två ungvargar från hägnet, precis som i Skåne häromdagen. Ordern att de måste fångas eller skjutas var huggen i sten. Efter en veckas intensiv jakt sköts den ena en kilometer från Djurparken, sex månader senare sköts den andra utanför Strängnäs.Då höll Kolmården Djurpark på att bygga upp en ny avelsgrupp med vargar, men flykten gjorde att man avbröt projektet.En kärnfamilj
- När yngre varghannar jagas bort från gruppen gör de allt för att söka sig till nya områden, säger Thomas Lind.Vargflocken är en kärnfamilj. När parningstiden kommer motas de yngre hannarna bort och då kan det som hände i Skåne hända.Kolmårdens Djurpark bytte väg efter rymningen. Tio månader gamla går nu nio varghannar i ett eget hägn. Det är de som snart ska ta över efter gamlingarna Tromb och hans vargflock i det stora hägnet.När ungarna var ett par dagar gamla togs de från sina föräldrar i Borås, Nordens Ark och Skånes djurparker och har sedan dess fötts upp med nappflaska. Ingen parningshierarki
De har precis som de stora vargarna växt upp med människor som centralgestalter, de har ingen parningshierarki och är nöjda med det revir som hägnet är för dem. Det gör att drivkraften att rymma är mycket mindre nu än före 2007.Efter rymningen från Kolmården upptäckte personalen att jord som kastats upp mot staketet gjort att det rostat. Där hade vargarna bitit sig igenom.Nu tas jord bort, staketet har förstärkts, eltrådar går runt inhägnaden. Thomas Lind visar en enorm tillförsikt när det gäller säkerheten. Det är av avelsskäl som djurparksvargar inte får komma ut i naturen, men också för att de är orädda för människor.Tromb håller ordning på sin vänliga vargflock medan Thomas Lind beskriver hur mystiken kring vargen fascinerar honom.- Det är hemlighetsfullheten, säger han. Jag förstår att människor kan känna oro för vargen, men hatet har jag svårare för.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om