Sångtexter ska inte läsas, brukar det heta. Med rätta. Det som låter starkt, vasst, smart, blir ofta platt på papper. Annika "Säkert!" Norlins texter är undantagna. Det är först när man läser dem man förstår hur fantastiska de är. Facit är inget album, det är en mininovellsamling med soundtrack. Och inget dåligt soundtrack. Norlins skenbart tunna, men i själva verket varmt personliga röst är precis vad både du och jag behöver i Idol-tider. Det är vemodigt, eller kanske bara verkligt. Inga masker, inget "jorå, det är fint, vettu". Skaver lite, inte lättlyssnat. Just ingen glädjerus-pop, det mesta i moll. Facit är ett tydligt avsteg, eller framsteg beroende på hur man ser det, från den självbetitlade succédebuten. Inga radioriviga refränger, inga fyndiga konceptlåtar.Okej att Honung lånar lite av Forever young, men det är kärleken som stannar kvar. Jag som blev kvar lockar tårar utan att vara sentimental. Tyst nu är vacker och smärtsam, sådär som ett barnleende kan vara. Men det skulle aldrig Norlin säga, hon jobbar inte med krystade liknelser.
