Ett liv efter Broder Daniel

Spelningen på Stadsmuseets innergård är en av få i år. Han kommer ensam med en akustisk gitarr och det blir When we were winning, No time for us och ett knippe låtar till som inte kräver fullt band. På samma sätt har han spelat i Göteborg och Jokkmokk, tidigare i år, men poängterar att hela trubadurgrejen är ett undantagsfall. På skivan blir det klassisk popsättning, trummor, bas, gitarr och sång.Gäst hos Ternheim
Han ringer upp mig under en promenad genom sitt Göteborg. För två veckor sedan dök han upp som Anna Ternheims överraskningsgäst på Way out west i samma stad, till publikens stora förtjusning. De sjöng Shoreline tillsammans och han utstrålade glädje och tacksamhet. Sången var på gränsen till sammanbrott, som vanligt, och säkert halva publiken ville instinktivt gå fram och krama honom.Känslig men inte svag
Själv beskriver han sig som "känslig men inte svag". En lång konstpaus senare lägger han till att det åtminstone är ett ideal han strävar efter, och konstaterar förvånat att han är på många sätt samma kille som bildade det numera kultförklarade bandet Broder Daniel under skoltiden i Göteborg, och senare bildade skola i hur en riktig indiekid skulle klä sig och bete sig: basker, svart kajal runt ögonen och stjärna på kinden - svårmodigt och poetiskt.- Jag tror att de känner igen sig i tilltalet på något sätt. Det är egentligen svårt för mig att säga för jag gör ju bara min grej och är glad om någon annan känner igen sig. Saknar du livet med bandet?- Ja det gör jag. Saknar den sociala samvaron, att man känner att man är ett gäng. Men samtidigt så hade vi så dåligt inflytande på varandra så det har också vissa fördelar att vi inte spelar ihop. Hur mycket träffas ni nuförtiden?- Vi träffas ganska mycket, mer det senaste halvåret än på länge. Vi har bra kontakt, vi tre som finns kvar (Theodor, Lars och Henrik). När man ser fjolårets dokumentär om Broder Daniel upplever jag det som att du var den som mest av allt kunde tänka dig en fortsättning, men att de andra var skeptiska. Stämmer den bilden?- Nej, det var bara så det blev just i den situationen. La också märke till det när jag såg filmen, men jag tycker inte att den är helt rättvisande. Är du nostalgiskt lagd?- Nja. Jag har väl lätt att va det ja. Det betyder bara att man har en tendens att se tillbaka på saker med ett romantiskt skimmer som kanske inte stämmer överens med verkligheten. Alla människor har det där i viss utsträckning. På inspiration
Att den nya skivan kommer bära spår av Broder Daniel har däremot inget med nostalgi att göra.
Då som nu är det Henrik som skriver det mesta och man är som man är, menar han. Musiken och orden kommer på inspiration och utgör olika sidor av personen Henrik Berggren.Hur påverkas ens personlighet av att vara en offentlig person?- Livet blir annorlunda. Det finns alltid en känsla av att vara påpassad överallt man är. Dels så finns det en social tillgänglighet, att man lätt kan bli kompis med någon för att de kanske känner igen en. Så det är både bra och dåligt. Vilken del överväger?- Bra, måste jag säga. Om jag inte tyckt det så hade jag slutat med det här för länge sedan. Vad hade du gjort då?- Vet inte. Det hade blivit jobbigt för mig, åtminstone till en början. - Jag ville absolut inte hålla på med musik som framtid, ville bara göra en skiva först, få det här ur mitt system och sen kunna gå vidare med mitt liv. Men det blev aldrig så att jag fick det ur mitt system. Efter en skiva ville jag göra en till och en till. Men jag har aldrig haft avsikten att fortsätta med det här.Tänker du så nu också?Han skrattar till.- Ja, det gör jag faktiskt. Men jag har lärt mig inse att jag inte ska ta ut det på förhand.

Ett liv efter Broder Daniel

Broder Daniel har gått i graven men sångaren Henrik Berggren har nytt material på gång. Fansen kommer att känna igen sig, lovar han, men de får förmodligen vänta till nästa år. I morgon blir det bara gamla hits.