Mysig söndagskväll med toppkomiker

Vi blir uppmanade att "vara i stunden" ett tag och visst fungerar det. Jag blev medsvept i en ström av finurliga tankar och betraktelser från några av Sveriges bästa stå uppare. Peter Wahlbeck kändes som kvällens värd. Med sin lite kantiga humor känns han ändå folkkär. Nostalgitrippen för oss som växte upp på 70-talet och kysslektionen var värda att se. Roligast var ändå tankarna hur det gick till när Gällivarehäng gick från otänkbart töntigt till trendigt. Överhuvudtaget är Big Comedy en skön idé som fungerar. Det är fin stämning i publiken och bra flyt på scenen. De olika solisterna häcklar varandra hela tiden, men det är långt ifrån Grillad-nivå. Visst bröt någon ett tabu eller två och ord som bajs var flitigt förekommande. Försvånansvärt lite om sex, men ett klart minnesvärda inlägg om hur det är att ha tonårsbarn med pojkvän på rummet. Min favorit i kväll var utan tvekan David Batra. Han är ständigt aktuell bredvid någon på tv eller turné, men är helt suverän solo. Hans betraktelser över små svenska fenomen är alltid lika roliga. Självklart hjälper igenkänningen till, även jag är småbarnsförälder och känner igen hans tankar kring sockerfascister, parmiddagar och hur ett gäng unga lumpenkillar kan se ut på tåget. Jag imponeras av hans lugna, till synes snälla humor som faktiskt tänjer på gränserna här och där. Bäst är ändå återkopplingarna. Batra har ett genomtänkt nummer och inlägg som det om Rosengårdspoliserna som borde lära sig svenska själva. Johan Rheborg överraskade positivt genom att bjuda på sig själv med värme och förbjudna ord. Det handlade om stjärten, föräldraskapet och ålderskrisen. "Jag har gått från att vara kung i mitt hus till att enligt tonåringarna vara värd mindre än kaninen". Charmigt, tycker jag. Och det läkarbesöket han beskrev kan jag tyvärr inte återge här. Kvällens stjärna, Johan Glans var härlig . Med sina vanliga uttryck höll han publiken i sin hand. Tyvärr med samma repertoar som jag bland annat såg i till exempel tv-programmet Raw nyligen. Han levererade åtminstone den roligaste storyn om en dagisinskolning som jag har hört. Och jag hart hört rätt många. Kvällens kvinna trippar naturligtvis in på höga klackar, insvept i siden. Som vanligt pratade hon bara om sig själv och då vet ni vem jag menar. Petra Mede trevar sig ut över scenkanten och vågar vara lite bitsk ibland, men det blir mest en presentation av Petra Mede kryddad med ålderskris och kampen mot försäkringskassans dumhet. Men hon får ett par poäng för kommentaren om att Österrikes män går man ur källare för att se Malena Ernman uppträda. och för att hon har pluggat på om Norrköping. Mede hinner åtminstone häckla några schlagerartister också innan hon lämnar över till nästa man. Annat var det med veteranen Lennie Norman. Honom kan ingen kalla politiskt korrekt och det är "sköj". Lev livet och lev längre är hans paroll. Jag skrattade gott åt hans upprördhet över olika dumheter folk har för sig när det gäller djur. Men det är när han går åt tråkiga, svenska politiker och slår fast att Astrid Lindgren är stockholmare som det blir riktigt kul. Jag har förresten ändrat åsikt om förra årets Melodifestival. Henrik Schyfferts argumentation är oemotståndlig, det är klart vi skulle ha skickat Christer Sjögren. Du måste se showen för att förstå varför. Min hjärna är full av fantasibilder efter brandtalet. Det kanske inte var hans bästa kväll, men många med mig kommer säkert att fnissa lite hela veckan när något det här gänget kläckte ur sig dyker upp i hjärnan. Det var verkligen en riktigt mysig söndagskväll i De Geerhallen. Jag har inte träningsvärk i magen av skrattattacker, men väl i mungiporna efter att ha suttit med ett brett leende i två timmar.

Mysig söndagskväll med toppkomiker

Blandade ämnen, komiker och folk från olika städer, i olika åldrar. Där har ni receptet för en lyckad söndagskväll i De Geerhallen.