Det måste ha varit svårt att följa upp den glittrande och uppmärksammade debuten från 2007, men det märks inte ett uns av ansträngning på Maia Hirasawas nya skiva. Musiken är lätt och luftig pop, det sparsmakade har blivit aningens mer svulstigt och det finns musikalliknande element i blandningen av spröda ballader och pricksäkra mer svängiga nummer. Men essensen är densamma, i centrum står Hirasawas egensinniga och speciella röst och texterna är självutlämnande och raka.