Lubiewo

Vi rör oss i åttiotalets kommunistiska Polen, bland trasiga män som desperat söker kontakt med andra män. Närmare bestämt är det i parkfjollornas domän vi gör ett besök, där de uppiffade karlarna raggar heteromän för att erbjuda dem en stunds njutning i en pisskur. Ibland lyckas de. Ibland blir de hotade, misshandlade, rånade eller mördade. En stackare får smaka på sin egen locktång tills han stryker med. Romanen kallas för bögarnas Decamerone och är ett antal udda homosexuella mäns anekdoter, återberättade för en journalist som gör research för sin kommande och antagligen opublicerbara bok. Mitt i alla vidrigheter som fjollorna utsätter sig för (i sin jakt på så kallade råskinn är deras förstånd som bortblåst) finns en dråplighet som det gör lite ont att skratta åt. Det är en anstrykning av masochism i deras beteende, och jakten på män att tillfredsställa är som den starkaste drogen bland flera andra. Tanterna - männen kallar sig så - blir löjliga när de sätter på sig sina rosa glasögon, och i kontrast mot fattigdomen, råheten och förnedringen blir deras näspudrande och feminina pladdrande extra skrattretande. Lubiewo är mycket välskriven och går fort att sluka just därför. Den sporadiska skönheten i formuleringarna blir desto mer påtaglig av de miserabla omständigheterna som karaktärerna lever i: "Den killen höll på att dö, skrattgropar och nyckelben spreds för vinden, fräknarna föll till marken som snö...". Det är rolig, unik och stundtals vacker läsning, och jag hoppas att boken kommer att hitta sina läsare även i Sverige. Witkowski tog Polens litterära värld med storm, och han har blivit översatt till fjorton språk. Den ypperliga svenska översättningen står Stefan Ingvarsson för. Denna inblick i de åldrade parkfjollornas för mig totalt okända värld känns uppfriskande, trots den fräna och allt genomsyrande lukten från pissoarerna.

Lubiewo

MICHAL WITKOWSKI Lubiewo Det smutsigaste och nedrigaste i höstens utgivning måste vara förhållandena i den unge Michal Witkowskis romandebut Lubiewo.