Den larmande hopens dal

Det gäller också för författaren Erik Andersson också, även om det i hans nya fantastiska och hejdlöst roliga roman "Den larmande hopens dal" räcker med att man har koll på Västergötland sedan yngre stenåldern. Det varsnar den nyutbildade journalisten Ina Ljung när hon direkt från storstaden och journalisthögskolan hamnar på lokaltidningen Varas Värn. Och Varas Värn är organiserad enligt urgamla principer. Ina kastas ut på den västgötska landsbygden för att skriva sina första reportage och förbryllad märker hon att västgötarna ser att känna sig lika hemma i forntiden som nutiden. Det är som varenda människa hon möter är entusiastisk anhängare av Västgötaskolan. Dessutom finns det fortfarande kronolänsmän och häradshövdingar på bygden. Som läsare rubbas tids- och rumsuppfattningen av alla dessa samtidigt existerande otidsenligheter. Anakronismen, i såväl språk som innehåll, har varit ett verksamt medel i Erik Anderssons tidigare böcker. det finns redan i debuten "Ättlingen från Mecklenburg" och i den första romanen "Hemskt osams". Sedan dess har han också ägnat sig åt det tids- och kraftödande arbetet att nyöversätta J.R.R. Tolkiens Ringen-trilogi. Översättningen av Tolkien-världens alla ortnamn och hela mytologi ledde till ett intresse för den västgötska topografin, vilket framkommer i boken "Översättarens anmärkningar". Allt detta har satt sina spår i den nya romanen där en lätt svindelkänsla infinner sig mellan alla leenden. Ina Ljung övervinner dock svindel och skriver artiklar i bästa kvällstidningsstil. Rubriker som "Uppror i bondebygd" och "Västgötens sista potatis" får oanad fart på den trogna läsekretsen... Mer vågar jag inte avslöja för ni skulle ändå inte tro mig. Alla som vill läsa en hemskt rolig svensk skildring skriven med ett betydande mått av distans får själva ge sig in i "Den larmande hopens dal".

Den larmande hopens dal

Jag vill påminna mig att Goethe en gång sade något i stil med att om man inte har koll på de senaste 3 000 åren av mänsklighetens historia så är man - kort och gott - körd.