Men samtidigt är det också en film för dem som utan större erfarenhet av poesi kan få tillträde till lyrikens magiska verkstad: att pressa in så många betydelser i några få, vackert ljudande rader. Lästa högt minner Konstantinos Kavafis dikter om den svindelkänslan som ett språk överfört till ett annat, en tid till en annan och ett rum överfört till ett annat kan framkalla.
Konstantinos P. Kavafis, grekiskspråkig. Alexandria, Egypten. Tidigt 1900-tal. Kavafis arbetade hela sitt liv som tjänsteman på Bevattningsverket, på fritiden skrev han sina dikter som hämtade motiv från den hellenska historien och sina erfarenheter som homosexuell i Alexandria.
Mest känd är han nog för dikten I väntan på barbarerna. Dikten där romer-
ska härskare förbereder sig på en invasion av barbarer, de klär upp sig för att ta emot dem alltmedan folkets spänning växer. Men barbarerna kommer inte och dessutom rapporteras det att det inte finns några barbarer mer. "Hur skall vi klara oss utan barbarer? Dessa människor var en slags lösning."
Läsa Kavafis ägnas annars mest åt hans kärlekslyrik, vilket är helt logiskt för hela boken verkar vara ett kärleksarbete från början till slutet.