Fredrika Charlotta född Tengström - en nationalskalds hustru

Det är ofta nära till suckar och stön när man läser om Fredrika Runebergs öde. Med ens vittrar det feministiska väderkornet en kvinnlig martyr. Men det är en tolkning hon själv skulle ha tyckt hemskt illa om, påpekar Merete Mazzarella i sin biografi över den finlandssvenska författaren som alltid fått stå i skuggan av sin man: Fredrika Charlotta född Tengström - en nationalskalds hustru. Hon ansåg sin ställning vara privilegierad och närheten till Finlands diktargeni Johan Ludvig Runeberg var hennes stolthet. Visserligen var hon dömd att leva i marginalen till sin äkta hälfts liv men förmådde ta vara på de möjligheter omständigheterna erbjöd, menar Mazzarella och gör en tjusig analyspiruett av det faktum att hennes namn står på baksidan av hans grav: "Man kan konstatera att hon än en gång har underordnats men man kan också konstatera att hon faktiskt har en egen sida." Även om skriverierna mestadels fick ske "vid sömmen, vid vaggan, vid köksspiseln" hann hon vid sidan av en sjubarnsmors husmorsplikter grunda en fruntimmersförening och en läsecirkel, driva fattigflickskola och ägna sig åt kvalificerat redaktörsarbete. Om suckar och stön ändå undslapp Fredrikas egna läppar var de ofta inlindade i tvetydig anspråkslöshetsretorik. Blygsamheten kan ha en närmast aggressiv underton och njutningsfullt självplågande frossar hon i skildringar av hur hennes alster hamnat i brasan. Men hon kan också erkänna att hon lider av en "andlig qväfningsprocess": "af tvångets jernlock som ligger tungt öfver mitt inres sjudande gryta." Mazzarella spårar ett masochistiskt drag även i hennes berättelser, som klädda i exotisk dräkt gång på gång skildrar slavinnan som frivilligt underkastar och uppoffrar sig, hustrun som lojalt står vid makens sida trots alla förödmjukelser och den äldre kvinnan som storsint tar sig an mannens nya förälskelse. I verkligheten ansträngde hon sig för att leva upp till idealen genom att göra sig till vän med rivalen Emilie. Kvinnofrågan är överallt inbakad i de skönlitterära verk hon gav ut under den försynta signaturen "-a -g". I Fru Catharina Boije och hennes döttrar, som kunde ha blivit Finlands första historiska roman om den inte legat opublicerad i femton år, väljer en av huvudpersonerna fritt en make på tvärs mot klassgränserna. I andra och sista romanen Sigrid Liljeholm ger hjältinnan hjälten korgen med en självständighetsförklaring, något som gav upphov till den första totala sågning som drabbat "-a -g". Den recensionen hämtade hon sig aldrig riktigt från. I sitt klarsynta och mångfacetterade, engagerade men samtidigt osentimentalt rättframma porträtt placerar Mazzarella Fredrika Runebergs liv och verk i en fyllig tidsram som rymmer såväl de runebergska kärestorna som de kvinnliga kollegornas vingliga karriärer. Hon har gått in för en populär framställning till den grad att hon måste försvara användningen av begreppet patriarkat, vilket resulterat i en lika lättläst som medryckande biografi som ändå inte ger avkall på insiktsfulla analyser och stundtals raljanta diskussioner kring tidigare forskning. Det är inte direkt så att man får lust att rusa till biblioteket för att gräva fram fru Runebergs böcker, men man läser ivrigt Mazzarellas tolkningar av dem.

Fredrika Charlotta född Tengström - en nationalskalds hustru

Ann Lingebrandt rusar inte till biblioteket för att gräva fram Fredrika Runebergs böcker, men läser ivrigt Merete Mazzarellas biografi om nationalskaldens hustru.