Författare av klass

Schweizaren Friedrich Glauser gav ut sin första roman om polismannen Studer 1936, och redan ett par år senare lär den ha publicerats på svenska. Nu ger Ersatz ut boken i Anna Bengtssons nyöversättning. Samtidigt utkommer en diger urvalsvolym med självbiografiska anteckningar, brev och berättelser ur Glausers litterära kvarlåtenskap. Peter Handberg har översatt.Låt inte de välbekanta attributen avskräcka. Överkonstapel Studer må vara en fetlagd man som närmar sig pensionsåldern, och att hans smak för cigarrer och starka drycker har slagit hårt mot hälsan men lämnat det intellektuella spårsinnet intakt, ja, det får passera. Det kan knappast läggas honom till last att han delar kroppsform och kynne med en rad efterföljande kriminalkommissarier i litteraturens värld.Studer är en skön, om än något kantig, figur att slå följe med. Han är du och bror med småtjuvarna, men har svårt att dra jämnt med kolleger och överordnade. Ihärdigt söker han gåtans lösning, men visar sig förklaringen få konsekvenser av oönskat slag är han beredd att tumma på sanningen en smula.Fallet som hamnar på Studers bord gör att han motvilligt måste lämna stan för landsbygden några dagar. En man har påträffats död i skogen, skjuten i huvudet. Självmord, säger den dödes familj. Mord, menar Studer. Snart är en rad bybor indragna i en härva där den dödes dotter tycks vara den enda som inte försöker lägga hinder i vägen för utredningen.Skärpa och intelligens
Falskspel och skumrask, inrökta miljöer och inskränkta sinnen är vad som väntar. Mindre rafflande och knappast lagd åt tomt skrammel eller effektsökeri, är Överkonstapel Studer hårdkokt kriminallitteratur med skärpa och lagom dos elegans. Stilen är knapp men uttrycksfull, intrigen enkel men med dolda djup. Blodspillan är av perifer betydelse, viktigare är att skärskåda de koder som håller omgivningen samman. I sanning en mödosam uppgift, som får Studer att instämma i en ärrad kollegas ord: "Hellre tio mordfall i stan än ett på landet."I urvalsvolymen Morfin figurerar Studer i några noveller skrivna före romanen, och i ett bevarat dokument finns dessutom angivet att en autentisk polis med det namnet 1920 arresterade Friedrich Glauser, som då var på rymmen från en psykiatrisk klinik. Och genom att bekanta sig med personen Glauser kommer man samtidigt hans romangestalt Studer och dennes värld närmare. Ett kringflackande liv i marginalen var Glausers faktiska hemvist och litterära grogrund. Han föddes 1896, blev moderlös vid fyra års ålder och lämnad hos en far som snart gjorde vad han förmådde för att få sonen inspärrad på livstid och, om nödvändigt, steriliserad. Tidigt blir Glauser satt under förmyndare, och vistelserna på mentalsjukhus och andra straffanstalter avlöser varandra fram till hans död 1938. Tiden på fri fot fördrivs medelst morfin och opium, smärre stölder och idogt skrivande. Lyckligtvis fortgick det sistnämnda även bakom lås och bom.Bakgrundens tragiska omständigheter står i skarp kontrast till den stilens klarhet som präglar texterna. Det kan tyckas anmärkningsvärt, men långa stunder är det är ren njutning att ta del av dessa brottstycken, dessa inblickar i en hårt drabbad människas villkor. Oavsett om Glauser skriver dagbok från dårhuset, skildrar barndomen eller berättar om missbrukets frestelser och faror, omvandlas erfarenheterna till litteratur av yppersta sort. Småtjuv och pundare, visst - men framför allt författare.I dag har Friedrich Glauser en gata i Zürich uppkallad efter sig, och ett pris i hans namn delas ut för årets bästa tyskspråkiga kriminalroman. Tydligare kan det fåfängliga i faderns strävan att skydda familjenamnet inte uttryckas.

Författare av klass

En småtjuv och pundare, som fått ett litteraturpris och en gata uppkallad efter sig. Trots ett liv som kriminell och missbrukare var Friedrich Glauser i första hand författare.