Biografin Med livet som insats är - det måste sägas - ett gediget storverk innehållande nya uppgifter om en av världens största poeter och ny historisk kunskap om Sovjetunionens första turbulenta år, en historieskrivning som borde vara högintressant i Putins Ryssland.
-Ja, flera ryska förlag är redan intresserade. Jag är mest intresserad av om de kan göra en snygg bok. De är inte så bra på det än, säger Bengt Jangfeldt efter att ha inmundigat en kopp cappucino.
Vladimir Majakovskijs liv, dikt och död attraherar.Bengt Jangfeldt berättar att han sysslat med honom hela sitt liv. Futuristpoeten som med sin basröst, sina uppläsningar och sitt ställningstagande för sovjetstaten dominerade den litterära scenen. Men samtidigt var han evigt pubertal, hade renlighetsmani, var spelberoende och sökte ständig bekräftelse och kärlek såväl från kvinnor som publik. Och när det litterära och politiska klimatet hårdnade blev Majakovskijs sista replik att skjuta sig.
-En fråga som jag ställer mig är om en sådan hyperkänslig person som Majakovskij verkligen inte såg vad som höll på att hända i Sovjet.
Hans död var en politisk skandal, och det dröjde några år innan Lili påkallade Stalins uppmärksamhet på Majakovskijs efterlämnade verk. Resultatet blev en kult på stalinistiskt manér som krävde retuscheringar i enlighet med de rådande politiska dekreten.
-Jag minns upprinnelsen till biografin. Jag var i Lili Briks gamla lägenhet våren 2004 och klagade för änkan till hennes styvson att den nyvunna yttrandefriheten inte inneburit något gott för Majakovskij. Jag hade träffat de flesta i kretsen kring honom och då tänkte jag: skriv boken själv då om du är så jävla duktig!
När Bengt Jangfeldt kom till Moskva 1972 var till exempel, Lili Brik, den viktigaste kvinnan i hans liv utsuddad. Det ansågs inte lämpligt att berätta att Majakovskij levde tillsammans med en gift judisk kvinna och hennes man Osip i en märklig treenighet som byggde på kärleken till varandra men också på kärleken till poesin, konsten och skapandet av det nya kommunistiska samhället.
-Första gången jag träffade henne var det som att se omslaget på Om det där. De där stora mörka ögonen, minns han.
Bengt Jangfeldt lämnade över sina översättningar av några av Majakovskijs brev, vann hennes förtroende och fick en del unikt material. Han gav senare ut Lili Briks och Majakovskijs fullständiga brevväxling på ryska, och senare på svenska, vilket bidrog till att visa hans privata sida, förträngd av de stalinistiska monumentskaparna.
-För många var det uppenbart att självmordet 1930 också hade politiska orsaker.
Sovjetunionens fall gav nya möjligheter att söka i tidigare stängda arkiv och hitta ytterligare uppgifter som gör bilden av Majakovskij mer komplex. I brittiska MI 5:s arkiv hittade Jangfeldt beviset på att Lilis syster Elsa flydde från Sovjet. Själv gjorde Lili och Majakovskij många resor men återvände alltid.
-Jag frågade en person i Majakovskijs krets, Lev Grinkrug, varför man inte emigrerade. Men hans svar var att det hände så mycket, det var en sådan spännande period.
Jangfeldt beskriver hur klimatet gentemot författare, även de som var troende kommunister hårdnade. Han beskriver de första förvisningarna och avrättningarna av intellektuella, bland annat avrättningen av den nästan helt okände Vladimir Sillov, en nära kollega till Majakovskij.
-Majakovskij kommenterade inte det. Men det man inte säger berättar också någonting, menar Jangfeldt som tolkat allas tystnad kring denna arkebusering som ett uttryck för den skräck som rådde.
Majakovskij sade och skrev saker som framstår som oursäktliga, till skillnad från sina kollegor Boris Pasternak eller Osip Mandelstam.
-Han var naiv till skillnad från den mycket balanserade och kritiske Pasternak . Men Majakovskij var många saker, framför allt var han helt ärlig. Jag har aldrig förstått varför man ska reducera människor till en enda kategori. Majakovskij trodde verkligen på revolutionen och kommunismen.
Att Majakovskij med sin individualism och livsstil kunde svårligen inordna sig till kommunismens dekret är en annan sak. Han försöker förgäves anpassa sig till den förda politiken men märker hur motståndet växer. Mot slutet av sin bok skildrar Jangfeldt minutiöst hans sista dagar fram till det alltmer oundvikliga självmordsförsöket som tar hans liv. Det är spännande även om man vet hur det slutar.
-Biografin har vissa likheter med romanen. Man har en viss uppsättning karaktärer att hantera, säger Bengt Jangfeldt
Efter självmordet var säkerhetstjänsten snabbt på plats, fotograferade, tog dödsmask och spred ut ryktet att självmordet orsakades av en olycklig kärleksaffär. Monumentbygget var redan påbörjat.
I sin Med livet som insats river Bengt Jangfeldt grundligt ner monumentet Majakovskij och låter oss istället få syn på den fängslande människan Vladimir Majakovskij, i kamp med sig själv och sin tid.