Harding i tre roller

Det är inte alla etablerade poeter som skriver kylskåpspoesi. Men på Gunnar Hardings kylskåp bildar magneterna raderna: "Jag är desperat/Jag vill bli poet".Nu verkar desperation rätt främmande för Gunnar Harding som slagit sig ner i den för ryggen mest skonsamma fåtöljen och sett till att han har sina pipor och tobak inom räckhåll på rökbordet.-Sherlock Holmes rökte ju också pipa. Ett riktigt knepigt problem krävde tre pipor innan han hade lösningen, säger han med ett litet skratt.Mycket diskret gavs Gunnar Hardings Dikter 1965-2003 ut i en behändig pocket i början av sommaren: det är redan tredje urvalet. Det första kom 1974 och det andra 1993.-Det första var också en pocket. Men det här är lite mera tematiskt redigerat.Nya dikter blandas med gamla. Kontinuiteten blir tydligare liksom förnyelsen. Men allt börjar i Bromma, i Hardings första dikt, starkt inspirerad av beatpoeten Lawrence Ferlinghetti, står poeten på Ulvsundaplan och visslar en blues falskt. Och Harding har många gånger skrivit om trädgårdsstaden Bromma.Från början hade han tänkt att bli bildkonstnär, men militärtjänstgöringen vid kavalleriet i Umeå var, som han skriver i förordet, "illa anpassat för oljemåleri". Att skriva dikter var enklare.-Men för mig är dikter visuella historier. Jag tänker i färg. Lite blått i början av dikten och lite orange i slutet, förklarar han sin synestesi.Han tillhör de poeter som inspireras av både bildkonst och musik, främst jazz, utöver den djupa förtrogenheten med litteraturhistorien. Ganska tidigt blev han känd för att ta omvägen in i poeternas kostymförråd och förklä sig till någon annan. Han skrev rolldikter om Apollinaire, en av de första poeter han tolkade till svenska.-Så fort man skriver "jag" finns det saker man inte vill lämna ut eller stå för, saker man kanske borde göra upp med. Men med rolldikten kan man lura sig själv, menar Gunnar Harding.Hans poetiska casting omfattar figurer som inte är alldeles välkända i Sverige, förutom Apollinaire - som är huvudperson i två av hans diktsamlingar - också den galne kung Ludvig II av Bayern och den brittiske prerafaeliten Dante Gabriel Rossetti som också skrev dikter.-Dikterna i Starnberger See är idag som någon annan skrivit dem, de är bra men jag skulle inte ha kunnat skriva dem nu.Och Rossetti är idag helt bortglömd om det inte vore för de kärleksdikter han lade ner i sin hustrus Elizabeth Siddals kista vid hennes begravning. Några år senare ångrade han sig och ville låta trycka dem, varpå han lät öppna graven.-Och idag är det ingen som kommer ihåg de dikterna. Rossetti blir en metafor för konstens förgänglighet.Men nu befinner vi oss innerstaden, i ett spartanskt inrett rum dominerat av böcker. Harding har lämnat Bromma. I ett välfyllt bokskåp med glasdörrar står Hardings egna diktsamlingar och tolkningsvolymer i hans författarskap.-När man inte kan skriva själv är det lustbetonat att översätta andra.Och han tillägger att man som poet kanske inte lär sig så mycket av att översätta dikter från svunna epoker, förutom att man får praktisera versmått och att man kan känna igen vissa stämningslägen.-En sådan poet som Byron bryter väldigt mycket. Han kan vara väldigt romantisk men också kärv.Ännu större kast i stämningslägen finner man hos Gunnar Hardings senaste valfrändskap, den romerske poeten Catullus, vars tvåtusenåriga dikter hör till litteraturhistoriens mindre förgängliga. Han har översatt dem tillsammans med latinprofessorn Tore Janson.-Jag tillhör visserligen en generation som fortfarande fick lära sig latin, men det är Tore som är experten. Han är väldigt formell så ibland var jag tvungen att fråga: Skriver Catullus verkligen "nedkissad hora"? Då svarade Tore: Ja, det gör han, berättar Gunnar Harding förtjust.I förordet till Catullus dikter om kärlek och hat, som ges ut i dagarna, sätter Gunnar Harding in oss i Catullus liv,leverne och verk med en poetisk lätthet som gör att jag nästan misstänker att han iklätt sig en ny roll. Men rollen som introduktör är Hardings tredje stora i svensk litteratur, vid sidan om poetens och översättarens.-Jag är hemskt dålig på att läsa romaner, erkänner han.Det är i poesin, med poesi, han verkar och som får hans bokskåp att digna av böcker med Gunnar Hardings speciella signum omgivna av den allt tätare pipröken.

Harding i tre roller

Från kylskåpet till det välfyllda bokskåpet visar Gunnar Harding att han är en av våra stora poeter, översättare och introduktörer. Som vanligt är han just nu aktuell i alla tre rollerna.