Anders är storsamlaren av Storvolvo

I Kvillinge finns en bilsamling som går ut över det vanliga, både vad gäller typ av bilar och mängd. Samlingen är Anders Axelssons. Anders är en ung man som fastnat för en typ av bilar som få unga känner till i dag, men som för 50-60 år sedan var en rätt vanlig syn på de svenska vägarna. Anders samlar på "Storvolvo", de bilmodeller som var Volvos bästsäljare innan man började tillverka PV 444 och Amazon. Bästsäljare innebar emellertid inte mer än ett par tusen bilar per år, för dessa bilar var inte några folkbilar utan stora bilar som mest användes som taxi och av landsfiskaler och disponenter och andra samhällstoppar. Bilarna kallas Storvolvo av samlarna. Och samlarna har slutit sig samman i Storvolvo-klubben.- Mitt intresse för veteranbilar väcktes vid 6-7 års ålder, berättar Anders.- Jag hjälpte en bonde när han transporterade ut jordgubbar med sin Volvo Duett.Till det kommer att Anders pappa alltid hade kört Volvo, så det var inte så konstigt att det var just Volvo som kom att bli Anders favoritmärke. Intresset för de gamla stora Volvobilarna fick han när han läste i Volvos klassiska kundtidning Ratten om de gamla Volvodroskorna. Anders var 12 år gammal då, och det som gjorde intryck på gossen var att de stora taxibilarna var så rymliga.- De var ju mer praktiska än Duetten, säger Anders, som ju visste värdet av utrymme när man ska packa en bil med jordgubbslådor.Anders Axelssons första veteranbil blev en Ford Angliga 1950, den smala höga lilla bilen som i folkmun kallades Vinglia och Korvstånd. Då var Anders 20 år. Det skulle dröja ytterligare fyra år innan han hade plats och pengar nog att skaffa sig sin riktiga drömbil - en egen Volvo-droska.En av pärlorna
Hans första Storvolvo är från 1950 och har modellbeteckningen PV831. Den har gått som taxi i Töcksfors i Värmland. Anders har renoverat den och den är nu en av pärlorna i hans samling. För samling har det blivit. Anders intresse för de stora bilarna har gjort att han nu har femton Storvolvo, de flesta av dem av taximodell, de övriga är vanliga personbilar samt skåp- och lastbilar. Samlingen är den största av sitt slag i Sverige - och därmed världen, för Volvos export av de stora bilarna var mycket begränsad.Den bil som gjort Anders Axelsson mest känd i Norrköping med omnejd är en annan PV831, en 53:a, en riktig slitvarg som kommit att bli centrum i samlingen. När Anders köpte den 1996 saknades motor och växellåda. Det problemet löste han genom att montera en dieselmotor och växellåda från en Merca. Och med den snåla motorn har 53:an tjänat som Anders vardagsbil, och sedan han tog den i bruk 1997 har den rullat 25 000 mil.Bilen ser minst sagt sliten ut, men det är bara på ytan för Anders ser till att den funkar bra och går genom Bilprovningens granskning med rena papper.En stor del av de milen kommer från de många resor Anders gjort för att dra hem nya bilar till sin samling. För han har ständigt ögon och öron öppna för nya exemplar av de numera rätt sällsynta stora Volvobilarna. I takt med att samlingen vuxit har också behovet av garage och verkstad vuxit. Och garaget ja, det är också stort. Så stort som det anstår en storsamlare av stora bilar. Bara golvytan är 160 kvadratmeter, till det kommer en lika stor vind med plats för delar och att takhöjden i själva garaget är så hög att det går att bygga en mellanvåning. Stort ja, men från utsidan kan man inte tro att det är ett garage. Det ser mer ut som en stor villa, och det riktiga bostadshuset lite längre upp i backen ser i jämförelse ut som en liten drängstuga. Men skenet bedrar alltså. Amerikanskt ursprung
Skenet bedrar också lite när det gäller Storvolvo-bilarnas utseende. De ser rätt amerikanska ut, men bilarna är ju Made in Sweden. De amerikanska dragen kommer av att flera av Volvos konstruktörer hade arbetat i den amerikanska bilindustrin, och säkert också av att amerikanska bilar var populära i Sverige på 30- och 40-talen. Och ska man vara riktigt ärlig finns det tekniska komponenter i bilarna som är från USA. Bromsarna till exempel är samma typ som på min gamla Studebaker. Säg inte att standardisering av komponenter i bilindustrin är ett modernt påfund.Att Anders gillar Stor-
volvo kan ingen ha missat vid det här laget. Förutom det där med att de är så rymliga, så gillar han stilen på dem, och att bilarna har svensk historia och inte är importerade på senare år, som så många andra gamla bilar här i landet. Storvolvo är svensk bilhistoria. Och för den som vill studera den historien närmare är alltså Kvillinge platsen man ska bege sig till.