”I vilket fall som helst väntar ett kallt krig.” Aleksandr Ryklin, välkänd chefredaktör för det liberala nyhetsmagasinet Yezhednevny Zhurnal i Moskva, ser realistiskt på utvecklingen efter Rysslands agerande på Krim. För var dag förvärras situationen. Samtidigt är utvecklingen inte entydig. Å ena sidan förefaller det råda nationell yra efter ”återerövringen” av Krim, å andra sidan verkar många tveksamma. I helgen avhölls till exempel en fredsmanifestation i Moskva med över 50 000 deltagare. Ett samtal senare med Ryklin har en del av mina frågor fått svar – medan andra funderingar tillkommit.
Ryklin håller med om annekteringen av Krim är just det och ingenting annat. Hela den skenbara processen med folkliga krav på först självständighet och sedan upptagande i den ryska federationen ”har inget med verkligheten att göra”. Däremot tror han att det, just nu, ändå finns ganska brett stöd bland ryssarna på Krim för att bli en del av Ryssland. ”Grundproblemen är att folkomröstningen enligt internationell rätt är olaglig och genomfördes på ett oriktigt sätt. Det höga valdeltagandet och den extremt stora segermarginalen är dock inte något märkligt skådespel för ryska förhållanden. Så brukar det till exempel se ut i de tjetjenska valen…”
”Hur ser vanliga ryssar på utvecklingen?” undrar jag.
”De flesta vanliga människor stödjer annekteringen. Ett resultat av den framgångsrika statsstyrda propagandan och den uppkomna hysteriska nationalismen” svarar Ryklin. Samtidigt som han påpekar att en tillnyktring kommer så småningom.
Det kan nog behövas! Själv har jag förvånats över hur människor som under andra omständigheter har en balanserad och klok syn på sitt land och världen verkar ha kastat sitt sunda förnuft överbord. Och det handlar inte bara om att exempelvis den statsdirigerade tevens ensidiga rapportering. ”Det är numera vanligt med internet i ryska hushåll” påpekar Ryklin. Oberoende information finns – för den som vill och vågar leta upp den.
Ryklin är rädd för ytterligare upptrappning, för krig i östra Ukraina. Fast på frågan om det inte långsiktigt hade varit intelligentare av Vladimir Putin att agera försiktigare, och till exempel utnyttja Ukrainas ekonomiska trångmål för att successivt dominera också den nya demokratiska regeringen i Kyiv, överraskar hans svar en smula.
”Det är inte säkert att han hade tid. Han var tvungen att reagera på Euromajdan och dessutom har Ryssland stora ekonomiska problem. Nu kan han skylla dem på omvärldens sanktioner och påtryckningar.”
Att hans politik åtminstone delvis skulle vara ett klassiskt försök att lyfta bort uppmärksamheten från inrikespolitiska problem har inte uppmärksammats mycket i försöken att analysera skeendet. Putins agerande är på många sätt briljant, han har läst sin Machiavelli – den saken är klar. Men nu ser situationen ut som den gör och frågan är vad omvärlden kan göra.
”Världen har inte så goda möjligheter att påverka Putin” säger Ryklin. ”Väst måste reagera eftersom ingen vill framstå som att de står på knä inför Putin. Men väst har få starka ledare. Det är inte som under det kalla kriget, då hade ni Thatcher och Reagan…”