Häromdagen levererade försvarsminister Karin Enström (M) ytterligare ett av sina typiska god dag, yxskaft-svar. I övrigt håller Alliansen tyst, liksom i huvudsak oppositionen ska tilläggas. Riksrevisionen har nämligen undersökt försvarspolitiken enligt samma kriterier som den undersöker annan offentlig verksamhet, med förödande resultat.
I den aktuella rapporten konstateras att försvarets nya insatsorganisation som skulle vara i full verksamhet nästa år inte kommer att vara på plats förrän tidigast om sex år – och då inte kommer att ha förmågan att lösa sina uppgifter. Allvarligast är kanske personalbristen i det nya yrkesförsvaret, i synnerhet vad gäller så kallad nyckelpersonal där bokstavligen varannan tjänst inom insatsförbanden är obesatt. Vidare saknas 37 procent av den materiel som behövs för att verkställa aviserad politik. Arméns insatsbataljoner skulle behöva öka med hela 50 procent, från dagens åtta till tolv och såväl marinen som flygvapnet måst förstärkas.
Mycket av denna kritik har visserligen påpekats på annat håll tidigare. Skillnaden är att Riksrevisionens granskning är ideologiskt ofärgad och inte bygger på några osäkra antaganden.
Alldeles oavsett inställning till Alliansens politik i övrigt är hanteringen av försvarsfrågorna regeringens uppenbart största misslyckande. Ändå är det anmärkningsvärt tyst.
Politiskt går detta visserligen att förstå. Försvarets problem i dag var för handen redan när den nuvarande borgerliga regeringen tillträdde. Man kan diskutera den genuina upprustningsviljan hos Socialdemokraterna, att den inte finns där hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet är uppenbart.
Märkligare är i så fall den relativa mediala tystnaden. Varför väcker inte Riksrevisionens granskning ens bråkdelen av det intresse som Pisa-rapporten inom skolans värld orsakade?
Som av en tillfällighet presenterades samtidigt en intressant debattartikel i Dagens Nyheter, måndag. Strategikonsulterna Per-Egon Johansson (tidigare kristdemokratisk partisekreterare) och Dag Sundström varnar för den säkerhetspolitiska utvecklingen i Östersjöområdet med en allt aggressivare rysk utrikespolitik, samtidigt som försvarsförmågan på exempelvis Gotland i praktiken har avrustats. I ett krisläge skulle vi riskera en ”kapplöpning” till Visby flygplats, det vill säga att både Ryssland och Nato har intresse av att behärska Gotland för att därigenom dominera Östersjön och förhindra att den andra sidan gör detsamma. Det är ett drastiskt och förvisso hypotetiskt scenario som skisseras, men det betydelsefulla är förstås att ett militärt svagt Sverige leder till ökad instabilitet i Östersjöområdet.
Fast om nu varken dessa argument eller ens respekten för Riksrevisionens arbete biter, finns det kanske en annan faktor att betänka inför riksdagsvalet nästa år. Sverigedemokraterna försöker profilera sig som Sveriges försvarsvänligaste parti och alldeles oavsett om man anser att SD i denna sin strävan är trovärdigt i sak kan partiet ha hittat en fråga där man kan vinna röster från både Moderaterna och Socialdemokraterna.