Förslag till nya partiprogram leder ibland till upphetsade interna debatter, men mera sällan till något större intresse från mediernas sida. Åtminstone inte om sakfrågorna.
I fallet Centerpartiet blev det dock bådadera, när förslaget till nytt idéprogram presenterades. Sannolikt lite för mycket, åtminstone för Annie Lööf som snabbt tvingades göra avbön från något som hon (officiellt) faktiskt inte var anhängare av.
Slutresultatet har blivit en ganska urvattnad historia, som emellertid lär möta kritik från partiets mer radikalliberala element under extrastämman i helgen.
Om Centerns problem rentav är för mycket uppmärksamhet, är Folkpartiets snarare det motsatta. Förslaget till nytt partiprogram, som presenterades under gårdagen, kan dock ge precis lagom mycket debatt på rätt premisser.
I själva verket kan Folkpartiets liberaler vara på väg att lyckas med vad ”Åsa Nisse-libertarianerna” inom Centern samtidigt håller på att misslyckas med. Nämligen att lansera klassiskt liberala, men samtidigt realistiska förslag.
Och dessutom förslag som förmodligen kan få stöd av en och annan missnöjd moderat.
Vem kan till exempel inte välkomna tankarna på avskaffad värnskatt, plattare skatt och liberalare arbetsrätt?
Samtliga frågor som låg i stöpsleven när Centerns idéprogram diskuterades, men som försvann någonstans mellan fri invandring och månggifte.
Huruvida obligatorisk a-kassa egentligen är så väldigt liberalt är väl mer en definitionsfråga, fast en möjlig lösning på dagens problem med många som står utanför a-kassan. Fördubblad jämställdhetsbonus kan också diskuteras från en strikt liberal synpunkt, men är sannolikt ett krav från partiets socialliberaler.
Samtliga förslag är dock genomförbara, inte bara i någon avlägsen framtida utopi utan nästa mandatperiod. Eller rättare sagt i morgon, om bara den politiska viljan funnits.
Det förhåller sig förstås inte annorlunda med kraven på att företag ska slippa betala sjuklön eller förslaget om höjd gräns för statlig skatt. Och motivet, att skattesystemet ska vara utformat för att premiera utbildning, kan nog de flesta ställa upp på.
Gnisslas det tänder någonstans, är det möjligen inom (de nya) Moderaterna. Med undantag för jämställdhetsbonus handlar det nämligen huvudsakligen om klassisk moderatpolitik, som den nuvarande partiledningen av någon anledning inte kan eller vill driva.
Det kan Folkpartiet kosta på sig, eftersom det också handlar om liberala förslag i ett liberalt parti. Och det förklarar delvis varför inte helt annorlunda idéer inom Centern inte alls gick hem i stugorna. Centerpartiet har helt enkelt en annan ideologisk bakgrund. Gräsrötterna var inte bara mot, utan kände heller inte igen sig.
I vilket fall som helst vore det önskvärt om Folkpartiets förslag blir föremål för seriös debatt.