Invandrings- och integrationsdebatten är en ständigt infekterad fråga, där det ofta är invektiven snarare än argumenten som råder. Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen har ämnet blivit mer aktuellt än någonsin tidigare. Flera partier har tagit ställning, i andra pågår debatten.
I samband med den, i sig nog så inflammerade, debatten om nytt idéprogram för Centerpartiet har vissa uttryckt sig positivt till en helt oreglerad och fri invandring, medan exempelvis den moderate migrationsministern, Tobias Billström, i början av månaden uttryckte sig negativt till en sådan politik. Hans utspel - om att volymen av invandrare bör minskas - fick snabbt hård kritik från flera håll.
Billström är dock inte den ende moderaten som har uttalat sig på liknande sätt om den rådande integrationspolitiken. Flera kommunalråd, men framför allt Växjös Bo Frank, är kritiska till dagens situation. Han och flera andra kommunalråd menar att kommunerna inte klarar av att ta emot den mängden invandrare som önskas från nationell nivå. Det blir helt enkelt svårt att få det att gå ihop ekonomiskt.
Billström menade att det inte behöver vara någon motsättning mellan nivån på antalet flyktingar Sverige tar emot och ett samtidigt värnande om asylrätten. Och visst är det så.
Statsministern menar samtidigt att migration berikar Sverige och han vill vara en "balanserande röst mellan de som aldrig ser några problem och de som aldrig ser andra människor". Naturligtvis kan Sverige gynnas av invandringen, men det är ingen naturlag och det krävs att förutsättningarna är de rätta. I dag är det problematiskt och det tar oftast flera år innan de anlända har kommit in på arbetsmarknaden.
Tankesmedjan Migro, som verkar för fri rörlighet, har varit kritiska mot Billström och Frank. Att Migro, som består av flera profilerade nyliberaler, är emot reglerad invandring är inte alls förvånande och helt i linje med deras ideologi. Men i dagsläget har Sverige en stor välfärdsstat, en reglerad arbetsmarknad och måste således även ha en reglerad integrationspolitik. Allt annat är utopiskt.
Att ha en fri invandring i dagens Sverige är helt enkelt ekonomiskt omöjligt. De pengar som är avsatta till integrationspolitiken är inte oändliga. Arbetskraftsinvandring är en sak, men Sverige har helt enkelt inte råd att ta emot hur många initialt icke arbetande migranter som helst. Det handlar varken om att vara cynisk eller egoistisk.
Om Sverige ska ha en långt generösare invandring än i dag, krävs det först andra typer av reformer. Exempel på sådana är att luckra upp arbetsmarknaden och att avveckla välfärdsstaten och låta de som anländer till Sverige klara sig på egen hand. Helt i linje med den nyliberala ideologin. Men det vill inte dagens moderater och därför är det rimligt att ha en kontrollerad invandring.
Det är om nivån på denna debatten borde handla. Fri invandring och totalstopp är två motpoler som var för sig är oförenliga, men gemensamt bygger på teoretiska och orealistiska resonemang i en situation där de besvärliga integrationsfrågorna kräver praktiskt hållbara lösningar.