Enligt Officersförbundet måste Försvarsmakten tillföras mer än åtta miljarder kronor de närmaste åren. Det skulle alltså krävas en ekonomisk upprustning på runt tjugo procent jämfört med dagens försvarsbudget - och det bara för att uppnå vad regeringen och riksdag redan fattat beslut om.
Försvarsminister Sten Tolgfors (M) borde vara oroad. Det är han förmodligen också, men väljer offentligt att vifta bort siffrorna. "Naturligtvis vill man ha mer pengar till sin verksamhet" säger Tolgfors och fyller i med att "de här siffrorna får man ta med en extremt stor nypa salt".
Långsiktigt kommer emellertid problemen att bli allt mer uppenbara. Och även om det skulle vara som Tolgfors antyder, att Officersförbundet överdriver, är det uppenbart att försvaret är underfinansierat.
Genom att förneka problemen lär inte Tolgfors få lättare att få gehör hos statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och finansminister Anders Borg (M). Däremot binder han ris till egen rygg för när problemen väl blir akuta kommer han att få bära hundhuvudet.
Regeringen ärvde en försvarspolitik i fritt fall och, nästan oavsett om man anser att det var bra eller dåligt i sig, var det nödvändigt att reformera hela Försvarsmakten. Men sådana reformer är inte gratis.
Det som i dagsläget väcker oro är inte bara de ekonomiska underskotten, utan också problemen med personalbemanning. Regeringen har underskattat både svårigheterna och kostnaderna vid övergången från värnplikts- till vad som i praktiken är ett yrkesförsvar.
I dag råder obalanser på flera områden. Samtidigt som det till exempel råder brist på vissa officerskategorier, råder faktiskt överskott på andra områden. I går, torsdag, kunde Sveriges Radios Ekoredaktion berätta om hur många högre officerare riskerar att antingen få byta befattning, flytta eller få avsked. Ibland är det kanske ofrånkomligt men att vidareutbilda högre (och därmed äldre) officerare tillbaka till "kaserngården" är inte långsiktigt kostnadseffektivt.
Samtidigt bör Försvarsmakten uppträda anständigt mot trotjänare. Det handlar också om vilken bild man vill ge av försvaret och de framtida möjligheterna att rekrytera personal med rätt kompetens.
Regeringens politik får delvis tyvärr ses som en fortsättning på föregående socialdemokratiska ministärers vanskötsel. Försvaret befinner sig visserligen inte längre i fritt fall, men däremot bygger politiken fortfarande på ekonomiskt önsketänkande. Skillnaden jämfört med förr är dock att verksamheten numera oftare utövas i "skarpt läge", till exempel internationella uppdrag.
Därmed går det inte att bluffa. Det har inte så stor betydelse om försvarsministern heter Tolgfors och finansministern Borg och ingen av dem vill kännas vid problemen. De lär pocka på sin lösning i vilket fall som helst.