Regeringen, med miljöminister Andreas Carlgren (C), i spetsen har sedan tillträdet försökt förnya den svenska vargpolitiken och politiken i jaktfrågor. Slopandet av det sanslösa blyförbudet som tidigare regeringar försökte genomdriva var av yttersta vikt för jägarkåren och ändringarna i regelverket för vildsvinsjakt var också välkomna. I vargfrågan har resultatet blivit mindre bra.
Regeringen har beslutat om licensjakt på varg. Något som för andra året i rad genomfördes för någon månad sedan. Detta av huvudsakligen två skäl. Dels för att stammen nått den av riksdagen fastställda nivån och därmed kan börja beskattas. Vilket också är bra för att långsiktigt motverka inaveln.
Dels för att blidka vargmotståndarna. Teorin är att om jakt tillåts ökar förståelsen och kanske intresset för att förvalta vargstammen på ett korrekt sätt.
Varghatarna är dock inte mycket för teori och har föga förvånande klagat högljutt på att tilldelningen är för liten. Att de vargar som tjuvjagas, ibland på de mest vidriga sätt, avräknas i tilldelningen tycks inte vargmotståndarna begripa.
Å andra sidan har knappast rovdjursanhängarna blivit nöjda av regeringen politik. I paketet ingår förutom licensjakten att det ska utplanteras nya vargar i Sverige. Antingen från Ryssland/Finland eller från svenska djurparker. De sistnämnda ville dock inte vara med, vilket kan tyckas svårbegripligt med tanke på att djurparkerna årligen avlivar de föryngringar som inte får plats i parkerna.
Det går inget vidare med importen österifrån heller, Finland verkar säga nej, och i går klagade länsstyrelserna över att de inte fått tillräckligt med tid på sig att hitta lämpliga vargrevir att placera ut valparna i. Regeringen anklagas för att "hasta" fram vargpolitiken.
En något missvisande beskrivning. Med tanke på att frågan stått absolut still i decennier gör det inget om länsstyrelser och andra inblandade får ligga i lite. Utan föryngringar och tillskott av ny arvsmassa lär det absolut inte bli fler vargjakter.
Oavsett vad regeringen gör lär endera sida i frågan bli missnöjd, förmodligen båda. Historien visar att om det ska nås någon större samsyn i frågan kommer inget att hända. Frågan hamnar i limbo, tjuvjakten fortgår, inaveln fortsätter och ingendera sida lär vara speciellt mer nöjd än den är idag.
Rovdjurspolitiken ligger fast. Toleransen för tjuvjakt ska vara noll oavsett var den sker i landet. Våld och övergrepp från båda sidor i den infekterade debatten ska tas på största allvar och bekämpas effektivt. Lagen gäller alla, överallt och regeringen måste visa att den demokratiska beslutsprocessen följer samma principer.