Ytligt sett ser det ut ungefär som vanligt. Jämfört med motsvarande Sifo-mätning för tre år sedan innebär årets medieundersökning, beställd av Tidningsutgivarna, inga stora skillnader. Riksdagsledamöter är lika vänligt (eller ovänligt) inställda i olika tryck- och yttrandefrihetsfrågor.
Den största förändringen är faktiskt att fler tycker det är ett mycket dåligt förslag att inskränka publiceringsrätten för religiösa karikatyrer (43 procent mot 36 för tre år sedan). Något som förmodligen kan tillskrivas Sverigedemokraternas inträde i riskdagen!
I en annan fråga vill däremot SD inskränka publiceringsrätten kraftigt, när det gäller "privata" bilder. Härvidlag dominerar dock förbudsåsikterna. Det kan verka vällovligt att skydda privatlivets helgd, men vad skulle en sådan lag innebära i praktiken?
På liknande sätt är det påfallande hur många som vill förbjuda "sexistisk" reklam, förbjuda rätten att publicera namn och bild på brottsmisstänkta eller ge företag och organisationer som lider "skada" av publicering rätt till skadestånd.
Det är anmärkningsvärt att riksdagsledamöterna inte tänker längre i en situation där frågorna inte längre bara handlar om teoretiska förslag, utan tillämpad lag. Datalagringsdirektivet och förbud att efterforska enskilda personers (till exempel politikers) inkomstuppgifter är exempel på hur mediernas undersökningsmöjligheter kringskärs.
Yttrande- och tryckfrihetsfrågor bör tas på stort allvar. Grundprincipen bör vara maximal frihet, där undantag bör vara så få som möjligt och tydligt definierade. Man kan fråga sig om riksdagsledamöterna vant sig vid ett fritt medieklimat och håller på att glömma detta.