Hur gick det till när Sverige förvandlades? När folkhemmets sociala ingenjörskonst övergavs för bostadsrättsindividualismens marknadsyra? Jonas Malmborg speglar utvecklingen i sin debutroman Fältöversten, där han porträtterar Östermalmskvarteret med samma namn. Byggt på 1970-talet var tanken att all nödvändig samhällsservice, köpcentrum och bostäder skulle rymmas i ett byggnadskomplex och att ett tvärsnitt av befolkningen skulle flytta in. I dag säljs lägenheterna med mäklarlockrop som "het citypuls".
Fast även om Malmborg skildrar just det där befolkningstvärsnittet så är romanen inte någon socioekonomisk rapport, utan en berättelse om några högstadieungdomars vardag i slutet av åttiotalet. I centrum står den trettonårige läkarsonen Jakob, som lockas mer av det vilda Fältagänget än av att uppfylla föräldrarnas höga krav på skolresultat. Han dras in i en hård värld av våld och droger, där den status som bygger på att inge fruktan kompenserar för en trasig uppväxt och dystra framtidsutsikter.
Malmborgs prosa är funktionell utan några särskilda finesser - han har tendensen att skriva ut för mycket, påpeka sådant som läsaren redan har förstått. Sedan är slang alltid svårt att få att låta naturlig, hur realistiskt det än kan vara att en tonårsgrabb 1987 gick omkring och tänkte: "en helt sjukt fräsch brud med stora lökar".
Hur som helst har Malmborg ett säkert grepp om sitt stora persongalleri och gör individerna från alla samhällsklasser levande. Samtidigt som Fältöversten skildrar en krackelerande utopi är det en engagerande och energifylld berättelse om det grymma tonårslivet, svår att lägga ifrån sig.