Det är inte en syn jag förväntat mig.
I studentdrivna konsthallen Verkstad sitter IFK-supportrar från grupperingarna Ultras och PUppies och målar banderoller. En kvinna sitter vid en symaskin och syr upp dem på lakansväv. Och de arbetar åt en...djurgårdare.
- Ja, det är väl det som är lite jobbigt då... att de målar IFK-flaggor, säger konstnären Klas Eriksson med viss distans.
Han beskriver sin grundläggande konstnärliga idé som rätt enkel: att ta kulturella fenomen och sammanföra dem i ett nytt sammanhang.
- Då blir det mer komplicerat plötsligt och det finns egentligen inga svar, säger han när han sitter i soffan och ser på hur det handarbetas i konsthallen.
Hans utställning Forever and ever (titeln hämtad från Manchester United-fansen) öppnar på lördag och innehåller inte bara kollisionen mellan dagens supporterkultur inom fotbollen och den samtida konsten utan också med klubbmusiken från den legendariska, numera nedlagda The Haçienda i Manchester som under 80- och 90-talen var ett centrum för acid house och ravekulturen och brittiska band som New Order, Happy Mondays och Stone Roses.
- För mig gick det här med ravemusiken och supporterkulturen ihop. Och i England påverkade den supporterkulturen, det var liksom helt galet när alla började ta massor med E och älska varann, säger han.
För det var drogerna,
E som i ecstasy, som tog död på banden och som fick klubben att stänga. Men musikkulturen förändrade stämningen från antagonism och aggressivitet.
- Jag bjuder på materialet när fansen syr upp och målar flaggor som blir en del av utställningen och som de sedan får ta med sig. Under vernissagen ska jag dj:a den engelska fotbollskulturen och Tomas Nordmark kommer presentera ett set influerat av The Haçienda.
Killarna, för det är bara killar som representerar Ultras och PUppies på Verkstad, sitter tysta och försöker hålla färgerna innanför strecken på
motiven. Eftersom Peking Ultras har en bulldog
som symbol heter deras yngre undergrupp PUppies.
- Man får visa att man står upp för färgerna innan man får gå med i Ultras, förklarar en av medlemmarna i PUppies som tillsammans med en medlem i Ultras sitter och målar på en banderoll som säger nej till minskning av ståplatserna på läktarna.
Ultras är en subkultur i supporterkulturen, till Sverige närmast hämtad från Italien. Ultrasgrupperingar i fotbollsvärlden arrangerar tifon på arenorna, vissa är våldsamma och förknippas med huliganism.
- Att ta bort ståplatserna löser inga problem.
I England finns huliganismen kvar hos de mindre klubbarna. Men vi vill ha stämning på läktarna. Derbyt är nästan slutsålt. Det kommer bli århundradets eller i varje fall årtiondets match, säger en av medlemmarna i Peking Ultras.
Ultrarörelsen är generellt motståndare till fotbollens kommersialisering och gentrifiering.
- Jag har åkt till varenda bortamatch och har årskort, säger en PUppy.
Han talar om stämningen och gemenskapen som det som gjorde att han gick med. En stämning som Klas Eriksson ska försöka plantera på Verkstad på lördag.
Men om det är för alltid och för evigt är svårt att sia om.