Władek och Paweł, huvudpersonerna i Taksim, Andrzej Stasiuks tredje roman på svenska, bor i en liten polsk by och reser runt i Slovakien, Rumänien och Ungern för att sälja kläder på marknader.
Det de säljer är skräp, men om ens varor är för dåliga kan man söka sig än längre bort. Det finns alltid någon by där folk är ännu fattigare och där man fortfarande imponeras av kläder från Paris, London och New York, även om det är uppenbart att de i själva verket är tillverkade i Turkiet.
Få, om någon, är lika skicklig på att skildra den centraleuropeiska provinsen som Stasiuk. Han är förstås inte den förste att lockas av periferin och dess invånare. Det är uppenbart att han känner samhörighet med dem han skriver om, men Stasiuk romantiserar inte träningsoverallerna, guldtänderna, supandet och fixarmentaliteten. För många berättare, från Emir Kusturica till Mikael Niemi, är landsbygdens fattigdom, supande och udda karaktärer det sista autentiska i en annars föränderlig värld. Stasiuks blick är klarare och han väljer inte sådana enkla utvägar.
Taksim är en text besatt av geografi. Romanens sidor fylls med uppräkningar av ortsnamn och vi informeras med stor exakthet var Władek och Paweł befinner sig. Kalinov, Habura, Strumykivki, Dubrynytji, Velykyj Bereznyj, Sabinov, Gönc etcetera.
För de flesta läsare betyder dessa namn ingenting, man kan bara gissa att de är hålor på Centraleuropas landsbygd. Stasiuk gör genom sina uppräkningar orterna verkliga och visar att namnen har mening. För huvudpersonerna är de orienteringspunkter, fyllda av minnen.
Władek och Paweł ger sig ut på en resa och Taksim förvandlas till en roadmovie. Resan visar hur Centraleuropas provins har en helt annat historieskrivning än centrum. Visst står det sovjetiska tanks och rostar längs vägen, men 1989 har inte samma omstörtande innebörd här.
Rumäniens fattigaste landsbygd var inte viktig för Europas makthavare tidigare och är det inte idag heller. Befriade är inte det första adjektivet man väljer när man ska beskriva människorna i polska småbyar.
Ändå har dessa områden betydelse för centrum. Det är härifrån Västeuropa hämtar arbetskraft. Genom dessa områden smugglas människor, vapen droger och billigt kinesiskt skräp.
Kina är det mest oväntade temat Taksim. Kanske är det så att tecknen på Kinas allt starkare ekonomi kunde upptäckas tidigare i provinsen, där billiga kinesiska kläder plötsligt började dominerar lokala marknaderna. Kinas ökade inflytande ställs mot att en allt större del av Europa håller på att förvandlas till provins.
Stasiuk har skrivit en ytterst underhållande och läsvärd roman om Europas viktigaste frågor; centrum-periferi, migration, hänsynslös kapitalism och en framtid där allt färre är behövda.