Anonyma telefonsamtal, hotfulla brev, handklottrade hakkors. Hatet mot kvinnliga kulturarbetare är ingenting nytt. Efter romansviten om fröknarna von Pahlen överöstes Agnes von Krusenstjerna av hätska reaktioner. ”Vi tillåta ej att Ni förgiftar luften i vårt gamla Sverige”, heter det i ett brev undertecknat Svenska Medborgare: ”Med dessa ord uttalar nordisk ungdom sin förbannelse över er snusklitteratur. Hell det rena, sunda Sverige!”
Agnes von Krusenstjerna var en kontroversiell författare och det var inte bara nazister som drev kampanj mot henne. Kristna debattörer använde hennes böcker som argument för behovet av en nämnd som skulle kontrollera att osedlig litteratur inte spreds fritt och även en etablerad kritiker som John Landquist kunde protestera mot att stipendier tilldelades en författare ”som under långa år rotat i den mänskliga degenerationens stinkande miljö”.
Men även om Krusenstjerna väckte strid och några av hennes romaner var alltför frispråkiga till och med för det egna förlaget var hon både försäljningsmässigt framgångsrik och uppskattad av recensenterna. I själva verket var hon en av sin tids mest hyllade svenska författare. Det understryker litteraturprofessorn Anna Williams i biografin Från verklighetens stränder, som nyanserar bilden av Pahlen-fejden och Krusenstjernas ställning som fredlös avantgardist. Visst var Krusenstjerna djärv i sina ämnesval och chockerade med sina erotiska framställningar där onani, incest och homosexualitet förekom, men i stil och tematik var hon på sätt och vis traditionalist, poängterar Williams – hon ville nå den stora publiken och kunde uppskattas även bland konservativa. Och hon tvivlade inte på sin egen förmåga: ”Jg är diktare, och jg vet, att jg är genial. Jg kan säga det till mig själv med ödmjukhet”, antecknar hon i sin dagbok vid en av de otaliga vistelserna på mentalsjukhus.
Krusenstjerna var en rapportör från ”verklighetens stränder”, en societetsflicka som blev en hänsynslös skildrare av överklassen, en flickboksförfattare som målade upp primitivistiska sexuella visioner och gav ångestsjudande vittnesmål från den psykiska sjukdomens värld. Tillvaron kantades av konflikter, med familjen och förlaget, och i maken och medförfattaren David Sprengel hade hon en osviklig supporter och grälmakare. Ett stormigt liv, ett fängslande författarskap som nu har fått en präktig summering. Williams biografi kompletterar Olof Lagercrantz livfullt personliga och stilistiskt glänsande Krusenstjernaporträtt med en gedigen skildring från vaggan till graven och en mångsidig, balanserad syn på verken. Akademiskt grundlig, med 150 sidors fotnoter och referenser, men också fullt läsbar för den allmänt intresserade läsaren.
Visserligen behövs knappast argument för att plocka fram Krusenstjernas romaner från hyllan – hon är en i högsta grad levande författare – men Från verklighetens stränder är hur som helst ett tungt vägande sådant.
Ann Lingebrandt
kultur@nt.se